Bakgrund till Tysklands invasion av Sovjetunionen

I augusti 1939 undertecknar Tyskland och Sovjetunionen ett avtal, en pakt, där de lovar att inte angripa varandra. Den kallas Molotov-Ribbentrop-pakten. Det är lite märkligt, för i flera år har Hitler talat om Sovjetunionen som Tysklands stora fiende. Och i Sovjetunionen har Stalin förklarat att Hitler är den stora fienden. Och nu är de plötsligt vänner?

Varför då? Jo, för ett avtal att inte angripa varandra passar både Hitler och Stalin just nu. Hitler vill inte behöva kriga i väst mot Frankrike och Storbritannien, och samtidigt i öst mot Sovjetunionen. Han vill undvika ett tvåfrontskrig. Stalin tänker likadant.

Sovjetunionen är hotat i öster av Japan och han vill inte riskera att samtidigt behöva slåss mot Tyskland i väst. När Tyskland i september 1939 anfaller Polen, så sker det i enlighet med pakten och Stalin har ingenting emot det. Hitler har egentligen inga planer på att stanna i Polen. Han tänker erövra Sovjetunionen, men inte just nu. Först ska han ta hand om sina andra fiender i västra Europa.

Nazisterna har hela tiden haft en plan att utvidga Tyskland österut. Den börjar med annekteringen – "Anschluss" – av Österrike. Därefter kravet att få ta över den del av Tjeckoslovakien där det talas tyska och fortsätter med invasionen av Polen. Nazisterna anser att Östeuropa borde tillhöra Tyskland och att folken som bor där, slaver, är underlägsna jämfört med tyskar. Nazisterna kallar dem för underfolk – "Untermensch".

Planen är att de måste avlägsnas så att det tyska folket kan få mer yta att leva på – "Lebensraum". Tyskland ska föra ett utrotningskrig och nazisterna bedömer att uppemot 30 miljoner slaver måste utplånas. De slaver som inte ska utrotas, ska bli tjänare och slavar åt det tyska herrefolket – "Herrenvolk". Men det är inte bara utökat livsutrymme Hitler vill åt. I öst finns det naturtillgångar: olja, järnmalm och brödsäd som nazisterna vill ha och behöver för att kunna föra krig.

Kriget i Europa går bra för Tyskland. De erövrar land efter land och inget verkar kunna stoppa dem. Nu vill Hitler invadera Sovjetunionen. Men i väst återstår en fiende: Storbritannien. För att slippa ett tvåfrontskrig erbjuder Hitler ett fredsavtal.

Britterna är inte intresserade. Tyskland bestämmer sig då för att göra slut på de envisa britterna och börjar bomba Storbritannien dag och natt. Men britterna försvarar sig bra. Nazisterna inser att de inte kommer kunna besegra Storbritannien och i maj 1941 upphör de med bombningarna. Innan Hitler går till angrepp mot Sovjetunionen vill han skaffa sig stöd från andra länder.

Ungern, Bulgarien och Rumänien förlorade mycket land efter första världskriget. Nu lovar Hitler att de ska få tillbaka det om de ställer upp för Tyskland. De ställer upp. Jugoslavien har precis fått en ny regering genom en statskupp och står på Storbritanniens sida. Hitler, som är orolig att Jugoslavien kommer hjälpa Sovjetunionen, ockuperar landet och krossar allt motstånd på tolv dagar.

Samtidigt får tyskarna hjälpa sin allierade Italien att besegra Grekland. Finland förlorade stora landområden till Sovjetunionen i Vinterkriget 1939–40 och ser nu en chans att få tillbaka sina områden. Finland ger sitt stöd till Tyskland. I kriget mot Sovjetunionen och kommunismen ansluter sig också frivilliga från många länder, bland annat Holland, Belgien, Danmark och Sverige. I juni 1941 är Hitler och hans krigsmakt – Wehrmacht – redo att bryta Molotov-Ribbentrop-pakten.

De anfaller Sovjetunionen.