USA:s historia: 1960-talet

1961 blir den unge och ambitiöse demokraten John F. Kennedy USA:s president. Kennedy föreslår ett reformpaket med lagar som ska ta itu med orättvisor och ojämlikhet i USA. Hans vision får namnet "the New Frontier". Men bara ett fåtal av Kennedys lagförslag antas.

1963 blir han mördad. Vicepresidenten, Lyndon B. Johnson, tar över presidentposten. Han fortsätter på Kennedys inslagna väg, och lovar att göra USA till ett "fantastiskt samhälle", där fattigdom inte får existera. Han inrättar program som ska hjälpa äldre och låginkomsttagare att betala för sjukvård: Medicare och Medicaid, ett program som ska förbereda barn från låginkomstfamiljer för skolan: Head Start, och han inför yrkesutbildningar för okvalificerade arbetare: the Job Corps.

Men att bekämpa fattigdom är dyrt – för dyrt, visar det sig, när regeringen istället börjar rikta sin uppmärksamhet mot Vietnam. Den kommunistiska regimen i Nordvietnam krigar mot Sydvietnams antikommunistiska regim, som USA åtagit sig att stödja. Johnson tar medel från de sociala programmen för att kunna skicka fler soldater och vapen till Vietnam. 1965 börjar vanliga amerikaner rekryteras till kriget – de blir inkallade. Kriget drar ut på tiden.

Det splittrar befolkningen. Många äldre stödjer kriget. Men tiotusentals unga flyr till Kanada för att inte bli inkallade, och många demonstrerar på gatorna. Studenter anordnar enorma antikrigsdemonstrationer på universiteten. Vietnamkriget är inte den enda orsaken till demonstrationer det här årtiondet.

Under många år har det demonstrerats mot den utbredda rasismen i södern. I februari 1960 sätter sig fyra svarta studenter vid en lunchdisk avsedd enbart för vita, i North Carolina, och vägrar gå därifrån. Under de följande dagarna kommer hundratals demonstranter till samma lunchdisk, och tiotusentals sätter sig i vägen vid andra segregerade restauranger. Regeringen har hittills undvikit frågan om medborgerliga rättigheter. Men 1964 antar president Johnson en banbrytande lag som förbjuder diskriminering på offentliga platser, och kräver lika möjligheter för alla på arbetsplatser: the Civil Rights Act. Även om lagen visar att regeringen stöder jämlikhet, får den inte bort rasismen i landet, eller fattigdomen i svarta stadsdelar.

Medborgarrättsledare som Martin Luther King junior uppmanar människor att fortsätta sträva efter förändring genom fredliga protester. Men andra svarta ledare, som Malcolm X, uppmanar svarta att kämpa för sina rättigheter med alla nödvändiga medel – inklusive våld. När proteströrelserna växer sig större och blir alltmer aggressiva, vill vissa distansera sig från all politisk osämja – och från resten av samhället. De utvecklar en egen livsstil baserad på värderingar som acceptans och kärlek. De kallas för hippies.

Hippies låter håret växa ut och bär färgglada kläder. Vissa bor på gårdar i grupper som kallas kollektiv, där de odlar mat, sjunger, dansar och älskar tillsammans. Under 1960-talets sista år känns optimismen som inledde årtiondet långt borta. I april 1968 skjuts Martin Luther King ihjäl. I augusti blir tusentals antikrigsdemonstranter, som samlats i Chicago vid ett partimöte för demokraterna, attackerade med tårgas och misshandlade av polisen.

Det demokratiska partiet är splittrat i frågan om USA borde fortsätta kriget i Vietnam. Johnsons tal om ett "fantastiskt samhälle" känns långt borta, och en ny era av individualism nalkas.