Polenkrisen: 1980 -1981

På 1940-talet försätts Polen under kommunistiskt styre. Polen har sin egen regering, men Sovjetunionen kontrollerar i hög grad landets politik och ekonomi. De kommunistiska ledarna insisterar på att folk ska stödja deras idéer och politik; alla som uttalar sig negativt om dem fängslas, förvisas eller avrättas. Under det kommunistiska systemet tar regeringen över Polens industrier och stora bondgårdar. Landets ekonomi försvagas.

Priserna på mat stiger snabbt – mycket snabbare än folks löner. År 1980 är Polens ekonomi i kris. Det året avskedar regeringen många arbetare från sina arbeten, sänker lönerna och ökar återigen matpriserna. Det polska folket orkar inte mer. Den 14 augusti 1980 slutar arbetare på ett varv i staden Gdańsk att arbeta. De håller en illegal strejk för att protestera mot regeringen.

Den som leder strejken är en frispråkig elektriker, Lech Wałęsa. De strejkande kräver flera förändringar i Polen, inklusive yttrandefrihet och frigivningen av politiska fångar. Framför allt vill de ha rätten att organisera sig i sina egna fackföreningar, separerade från den kommunistiska regeringen, för att företräda arbetarnas intressen. De strejkande vägrar lämna varvet om inte deras krav uppfylls. Nyheten om deras kamp sprider sig.

Fler arbetare på varv, i gruvor och fabriker över hela Polen går med i strejken. Så småningom ger regeringen efter. Den 31 augusti tecknar den ett avtal med arbetarna, som inkluderar rätten att bilda fackföreningar och att strejka. Detta är en enorm seger för Polens arbetare, men deras kamp har bara börjat. Arbetargrupper över hela landet går samman för att bilda ett enda nationellt fackförbund som heter Solidaritet.

Solidaritet håller fler fredliga strejker och gatumarscher, kräver mat till överkomliga priser, vid sidan av rättvisa, demokrati och trosfrihet. Inom några månader når Solidaritets medlemsantal 10 miljoner – 80 procent av Polens arbetsstyrka. Fackföreningen har blivit en mäktig social rörelse. Ledare i Sovjetunionen följer allt noga medan situationen utvecklas. De gillar inte vad de ser.

I december 1980 samlar sovjeterna sina trupper vid den polska gränsen. De installerar en ny premiärminister i Polen, general Wojciech Jaruzelski, och instruerar honom att inte ge efter för ytterligare krav från Solidaritet. Om han gör det, varnar de, kommer Sovjetiska trupper in i landet. Kanske för att rädda Polen från en sovjetisk invasion, eller kanske helt enkelt för att krossa ett antikommunistiskt uppror, fattar Jaruzelski ett dramatiskt beslut. Den 13 december 1981 – ett år efter tillträdet – inför han krigslagar som ger militären särskilda befogenheter att styra vardagen.

Omedelbart börjar soldater och stridsvagnar patrullera på gatorna. Media tas över av regeringen. Skolor och universitet stängs. Solidaritet förbjuds. Fem tusen solidaritetsmedlemmar arresteras, inklusive Wałęsa.

Den som fortsätter att strejka eller marschera blir skjuten. När nyheterna om situationen i Polen når resten av världen, får Solidaritet internationellt stöd. USA vill hjälpa rörelsen, som en del av dess pågående ansträngningar att vinna seger över Sovjetunionen i det kalla kriget. USA förser i hemlighet Solidaritet med tryckpressar och radioutrustning, så att rörelsen kan nå ut med sina budskap. De begränsar också handeln med Polen för att straffa den kommunistiska regeringen.

Under växande internationellt tryck upphäver Jaruzelski krigslagen den 22 juli 1983. Men nya, tillfälliga lagar innebär att regeringen håller fast vid sitt hårda grepp om det politiska och ekonomiska livet. Fem år senare godkänner Jaruzelski slutligen förhandlingar mellan regeringen och det förbjudna Solidaritet. Dessa samtal leder till att Solidaritet legaliseras igen och till Polens första fria val sedan det kommunistiska styret började.