Jonföreningar

Leon har badat i havet, i saltvatten. Det salt som finns i havet, är samma ämne som vi använder i matlagning – koksalt. Koksalt består av två grundämnen, natrium och klor. Det kemiska namnet för ämnet är natriumklorid. Både natrium och klor är farliga att komma i kontakt med.

Natriummetall kan ge frätskador på huden och om du andas in klorgas kan dina lungor skadas. Men när natrium och klor har bildat en kemisk förening – natriumklorid – är de ofarliga. Varför det? Det har att göra med ämnenas atomer. Atomerna i natrium vill gärna bli av med elektroner.

Det gör att natrium har lätt att reagera med andra ämnen – det är reaktivt. När atomerna får lämna ifrån sig en elektron var, blir de natriumjoner. Klor är reaktivt för att atomerna vill ta upp fler elektroner. En kloratom som får en extra elektron blir en kloridjon. Natriumjoner och kloridjoner är nöjda med det antal elektroner de har.

Så, i jonform är alltså varken natrium eller klor reaktiva. Natriumjonerna som förlorat en elektron är positiva och kloridjonerna som tagit upp en elektron, är negativa. Plus- och minusladdningar dras till varandra... ...men så länge saltet är upplöst i vatten, som här i havet, åker jonerna omkring utan att sitta ihop. Saltvatten är en natriumkloridlösning. När vattnet dunstar bort, som här på Leons arm kommer jonerna närmare varandra.

Så nära att plus- och minusjoner börjar sätta ihop sig. Nu sitter en natriumjon ihop med en kloridjon. Är de nöjda då? Inte alls. Natriumjonernas positiva laddning fortsätter dra åt sig negativt laddade kloridjoner, från alla håll. Och kloridjonerna drar åt sig fler natriumjoner, från alla håll.

Jonerna sätter ihop sig i ett mönster som upprepar sig - en kristallstruktur. Kemiska föreningar som består av joner kallas jonföreningar. I en natriumkloridkristall är jonerna placerade så här, varannan natriumjon, varannan kloridjon. Först när kristallen innehåller hundratusentals biljoner natriumjoner och hundratusentals biljoner kloridjoner, är den tillräckligt stor för att du ska kunna se den – ett saltkorn. För varje natriumjon finns det en kloridjon.

Alltså är det lika många av varje. Med kemiska beteckningar skrivs ämnet så här: NaCl. Det är den kemiska formeln för natriumklorid. I den kemiska formeln för en jonförening skrivs den positiva jonen först och den negativa sist. Plus- och minusladdningarna tar ut varandra, så de skrivs inte ut i den kemiska formeln.

När vi säger “salt” brukar vi mena just ämnet koksalt. Men i kemin är salter en hel grupp av ämnen. Det finns tusentals olika salter. Men eftersom natriumklorid är det vanligaste saltet - både i havet och i köket - kallar vi det oftast bara för: salt.