Hem
Uppgifter
Bokmärken
Rening av dricksvatten
Uppgradera för mer innehåll
Varför bör sjövatten renas innan vi dricker det?
Tjeeena! Vibrio, heter jag - och är en mycket e-snäll bakterie. Jag älskar att göra människor sjuka, hahahaha. Häng på, på en liten resa, som du sent ska glömma. Jag ska ta mig igenom världens tuffaste vattenrening, pah!
Från den här sjön hämtar städer och byar i närheten sitt dricksvatten. Vattnet går utmärkt att bada i. Men det är inte så rent att du vill dricka det. Därför måste det först renas i ett reningsverk. I vattnet finns små bitar av döda växter och djur.
Dessutom en hel del bakterier och andra organismer - som är så små att dom bara kan ses i mikroskop. Yummie! Käk! Nu ska jag bli riktigt stor och stark. Vattnet som pumpas in i reningsverket passerar först genom en sil som stoppar löv och grenar och fiskar.
Men bakterier och andra små partiklar slinker lätt igenom. Därför måste vattnet renas från både bakterier och farliga miljögifter i flera olika steg. Först filtreras vattnet långsamt genom en tjock bädd av sand. Det liknar vad som händer när regnvatten rinner ner djupt genom jorden och blir grundvatten. Sådant vatten är ofta alldeles rent.
Det kan ta flera månader att filtrera vattnet. Under den tiden äter bakterier - och andra så kallade mikroorganismer - upp alla pyttesmå halvruttna bitar av växter eller djur. När det inte finns mer mat kvar svälter de flesta bakterier helt enkelt ihjäl. Men en del bakterier överlever ändå svältkuren i sandfiltret. Wooh, värsta boot camp!
Wow, en bubbelpool. Och vattnet känns riktigt härligt rent. Man sprutar in luft i vattnet för att ta bort järn och andra metaller. Dom förenar sig med luftens syre - det vill säga oxiderar - och faller till botten. Samtidigt försvinner en del gaser som har löst sig i vattnet - till exempel svavelväte som luktar sura ägg.
När luft pumpas in så puttar syrgas och kvävgasmolekylerna helt enkelt ut svavelvätet ur vattnet. I områden där vattnet har sugit åt sig mycket kalk från marken måste man ta bort en del av kalken. Man häller i ett ämne - natriumhydroxid - som får kalken att klumpa ihop sig och sjunka till botten. Det är inte farligt att dricka vatten med mycket kalk - tvärtom. Men kalk skapar problem i vattenrör, vattenvärmare och tvättmaskiner.
Nu är nästan alla farliga ämnen borta. Vattnet är rent och smakar bra. Men om det finns elaka bakterier kvar - så ska dom bort NU! Mm - solarium. Ska bronza lite...
Många reningsverk har liknande lampor som du ser i solarier. Dom lyser med ultraviolett strålning, så kallat UV-ljus. Det gör dig solbränd - men dödar bakterier och andra mikroorganismer. UV-ljuset tränger in i mikroorganismens kärna. En del organismer dör då direkt.
Andra hindras från att föröka sig. Uöh, luktar ju simbassäng. Nu är det nog dags att checka ut... uuuhhh... Ofta häller man i lite klor i vattnet.
Det är ett ämne som dödar bakterier. Och det ser till att inga nya växer sig starka under den tid som vattnet pumpas i långa, långa rör ut till hushållen. Har reningsverket lyckats ta död på bakterierna och andra farliga organismer - då behövs så lite klor att vattnet inte luktar och smakar det minsta illa. Jag tar med lite vatten till vår utflykt. Jamen, är flaskan riktigt ren?
Man vill ju inte bli magsjuk.