
Variabler: Inledning (Python-programmering)

Uppgradera för mer innehåll
Sant eller falskt? Pseudokod är ett programmeringsspråk.
Pseudokod beskriver med mänskligt språk vad ett program ska göra. Människor förstår det, men inte datorer. Vi behöver översätta koden till ett språk som datorn förstår: ett programmeringsspråk. Ett av dem är Python. Så här ser Linas pseudokod ut: “Be användaren mata in sitt namn” “Anteckna namn” “Säg hej namn” Lina har kvar pseudokoden på skärmen, som stöd när hon ska skriva Python-koden.
För att visa att det inte är instruktioner till datorn, skriver hon tre citattecken [”””] efter varandra, i början av pseudokoden och avslutar sista raden med tre citattecken. Nu ska Lina översätta första raden i pseudokoden: “Be användaren mata in sitt namn” Lina skriver ordet [En:] “input” - som är en av Pythons instruktioner, följt av en parentes. Innanför parentesen, skriver hon den text som hon vill ska visas på skärmen. citattecken Mata in ditt namn kolon citattecken. Allt innanför parenteserna.
Citattecknen är viktiga. De visar att “Mata in ditt namn” är text som ska visas på skärmen. Oj, titta, Lina testar sin kod, och där visas texten på skärmen. Och nu väntar programmet på att användaren ska skriva sitt namn. Det var första raden i pseudokoden!
Andra raden är “anteckna namn”. Vilket betyder: Tala om för programmet att spara det som skrivs in. Lina gör det genom att använda något som kallas för en variabel. Hon skapar en variabel, och ger den namnet “name”, genom att skriva: name” är lika med. Varje gång en användare skriver sitt namn sparas det i variabeln: “name”.
Hur ska nu Lina översätta nästa rad till Python? “Säg hej namn” använder instruktionen [En:] “print” följt av en parentes. Inne i parentesen ska hon skriva vad som ska matas ut. Hon skriver: ”Hej ” innanför citattecken, sen ett plustecken för att visa att hon ska lägga till något: variabeln [En:]“name”. Nu testar hon koden. Lina skriver sitt eget namn Och trycker “enter” Då skriver datorn ut: “Hej Lina”.
Det fungerade! Hon har översatt pseudokoden till Python-kod. Om Lina vill att programmet ska ställa fler frågor, till exempel, “Vad är användarens favoritämne i skolan?” Hur ska hon göra då? Pausa filmen och fundera. Har du listat ut det?
Lina skapar en till variabel, som hon kallar, “subject” och tilldelar den ett värde med den här koden: lika med input parentes citattecken Vilket är ditt favoritämne i skolan? citattecken och slutparentes. Nu så lägger hon till ännu en instruktion: “print”. Innanför dessa parenteser skriver hon texten “Jaså, du gillar “, följt av ett plustecken och variabeln “subject”. Nu ska Lina se om koden fungerar.
Hon skriver in sitt namn. Hon trycker “enter”. Och skriver sitt favoritämne.. Matte Trycker “enter” igen. Och programmet matar ut: “Hej Lina Jaså, du gillar matte” Bra, det fungerar.
Nu kan du försöka att få programmet att ställa ännu fler frågor.