Variabler: Inledning (JavaScript-programmering)

Pseudokod beskriver vad ett program ska göra. Människor förstår pseudokod,men det gör inte datorer. Vi behöver översätta pseudokoden till ett språk som datorn förstår: ett programmeringsspråk. Ett av dem är JavaScript. Så här ser Linas pseudokod ut: “Be användaren mata in sitt namn” “Anteckna namn” “Säg hej namn” Lina har kvar pseudokoden på skärmen, som stöd när hon ska skriva koden i JavaScript.

För att visa att det inte är instruktioner till datorn, skriver hon först snedstreck och sen stjärna [/*] , början av pseudokoden och avslutar sista raden med först stjärna och sen snedstreck [*/]. Nu ska Lina översätta första raden i pseudokoden: “Be användaren mata in sitt namn” Lina skriver ordet [En:]“prompt” - som är en instruktion i JavaScript. Sen en parentes. Innanför parentesen, skriver hon den text som ska visas på skärmen: “Mata in ditt namn”“kolon” Sen måste hon skriva citattecken runt texten. Citattecknen är viktiga.

Det är dom som talar om att “Mata in ditt namn” är text. Nu är Lina klar med instruktionen. Det visar hon genom att skriva ett semikolon i slutet av raden. Lina testar sin kod. Det öppnas ett nytt fönster och där visas texten på skärmen.

Nu väntar programmet på att användaren ska skriva sitt namn. Det var första raden i pseudokoden! Andra raden är “anteckna namn”. Vilket betyder: Tala om för programmet att spara det som skrivs in. Lina gör det genom att använda en variabel.

Hon skapar en variabel, och ger den namnet [En:] “name”, genom att skriva: [En:]“var name” är lika med framför instruktionen [En:]”prompt Så, när en användare skriver sitt namn sparas det i variabeln: [En:] “name”. Hur ska Lina översätta nästa rad till JavaScript… raden “Säg hej namn”? Hon använder instruktionen [En:]“console” punkt En:]”log”, och sen en parentes. Inne i parentesen skriver hon: Citattecken, Hej, och sen gör hon ett mellanslag och så ett citattecken… och därefter ett plustecken för att visa att hon ska lägga till något: hon lägger till variabeln [En:]“name”. Hon avslutar instruktionen med ett semikolon, efter parentesen.

Men vänta nu! Alldeles nyss använde Lina instruktionen [En:]“prompt” för att skriva text på skärmen. Nu använder hon [En:] “console” punkt [En:]”log”? Vad är det för skillnad? Jo, Lina ville be användaren att skriva något till programmet.

Då använde hon [En:]“prompt”. Sen ville hon att programmet skulle skriva ut något, på skärmen, till användaren. Då använde hon [En:]“console” punkt [En:]”log”. Nu testar hon koden. Lina skriver sitt eget namn Och klickar på okej Datorn skriver ut: Hej Lina Det fungerade!

Lina har översatt pseudokoden till JavaScript-kod. Om Lina vill att programmet ska ställa fler frågor, till exempel, “Vad är ditt favoritämne i skolan?” Hur ska hon göra då? Pausa filmen och fundera. Har du listat ut det? Hon använder en likadan instruktion som när hon frågade efter namn.

Lina skapar en till variabel, som hon kallar, [En:]“subject” Hon tilldelar den ett värde med koden: lika med "prompt” parentes citattecken Och så texten: Vad är ditt favoritämne i skolan? citattecken slutparentes och semikolon. Nu lägger Lina till ännu en instruktion: “console” punkt ”log”. Innanför parenteserna skriver hon: citattecken, “Jaså du gillar” följt av ett mellanslag och ett citattecken. Och sedan ett plustecken och variabeln “subject”.

Efter parentesen sätter hon dit ett semikolon. Nu testar Lina programmet igen. Hon skriver in sitt namn. Hon klickar “okej”. Och skriver sitt favoritämne.. “Matte” Klickar “okej” igen.

Och programmet matar ut: “Hej Lina Jaså, du gillar matte” Bra, det fungerar. Nu kan du själv försöka att få programmet att ställa ännu fler frågor.