
Variabler: Fler exempel (Python-programmering)

Uppgradera för mer innehåll
Sant eller falskt. När användaren ska ange ett värdet används Python instruktionen print.
Pseudokod visar vad vi vill att ett program ska göra. Nu ska vi översätta pseudokod till programmeringsspråket Python. Så här ser pseudokoden ut: Först ska vi anteckna namn och ålder för två användare. Sen vill vi räkna ut åldersskillnaden... och tala om resultatet.
Så här gör vi: Först översätter vi raden “Anteckna namn ett” Vi gör det genom att skapa - deklarera - en variabel. Vi ger variabeln namnet “n1” För att tilldela variabeln ett värde skriver vi ett likhetstecken. Det är användaren som ska ange värdet, och därför används Python-instruktionen input med två parenteser. Vi frågar användaren efter “första personens namn”. Frågan är en text som ska skrivas ut på skärmen.
Det visar vi genom att sätta citattecken runt texten. Nu till nästa rad i pseudokoden. “Anteckna ålder ett” Vi antecknar åldern för första personen genom att skapa en ny variabel “age1” Likhetstecken för att tilldela variabeln ett värde. Precis som nyss är det användaren som matar in värdet. Därför använder vi Python-instruktionen igen. Men, vi måste göra en sak till.
Vi måste ange att värdena är heltal, för att kunna räkna med dem. Vi ska ju räkna ut en åldersskillnad. Vi använder instruktionen int, och sedan parenteser. Sen lägger vi input-instruktionen innanför int-instruktionens parenteser. Nu vet programmet att det som användaren matar in ska vara heltal.
Vi frågar efter första personens ålder genom att skriva in texten och sätta citationstecken omkring den. För att översätta pseudokoden Anteckna namn två och Anteckna ålder två skriver vi likadant som innan och antecknar den andra personens namn i variabeln n2 och andra personens ålder i variabeln age2 Nästa rad i pseudokoden ska räkna ut ålder ett minus ålder två och spara resultatet. Vi skapar variabeln ”result” för att anteckna svaret. Tilldelar variabeln result ett värde med ett likhetstecken. Värdet är resultatet av det som är antecknat i variabeln age1 minus det som är antecknat i variabeln age2 Till sist ska programmet skriva ut resultatet på skärmen.
Vi använder Python-instruktionen: print och sen två parenteser. Vi lägger in det som som ska sägas enligt pseudokoden: “Namn ett är resultat år äldre än namn två” Värdena för variablerna namn ett, . resultat och namn två finns i “n1”, ”result” och “n2” Python-instruktionen print vill bara ha text innanför sina parenteser. Variabeln result är ett heltal. Därför måste vi göra om den till text.
Då använder vi instruktionen “str” Vi lägger variabeln result innanför parenteserna som hör till instruktionen “str”. Result är fortfarande ett heltal, men hela instruktionen “str result” är en text. Och nu kan den skrivas ut på skärmen. Med plustecken visar vi att vi lägger ihop variabler och ord med varandra. När vi anger ord som ska skrivas ut på skärmen måste vi sätta citationstecken omkring dem.
Och så måste vi lägga in mellanrum mellan orden och citattecknen. Annars skriver datorn ihop allt till ett enda långt ord. Nu testar vi koden. Programmet ber användaren skriva in namn och ålder på första personen. Lina 16 Sen frågar programmet efter namn och ålder på den andra personen.
Maria 15 Då skriver datorn ut: “Lina är ett år äldre än Maria”. Och det är rätt! Lina är 16 år, och Maria är 15. Det fungerade! Testa nu att ställa andra frågor och räkna ut nya saker.