Att kunna multiplikationstabellerna automatiskt

Hörni, vad är 7 gånger 9? 63. 35 ... eh, 42 … 63. ...56 … men hur har du redan hunnit? femti... äh!

Ja, 7 gånger 9 är 63. Kim var snabbast, för hen räknade inte. Hen använde inte en miniräknare, och räknade inte på fingrarna. Kim bara visste. Medan de andra höll på med uträkningarna, kunde Kim jonglera och vissla.

I våra hjärnor finns det områden där våra minnen lagras. Det du ser, hör och upplever just nu tar plats som alldeles nya minnen, i arbetsminnet. Det håller reda på var du har din bok, din penna eller ditt block. I arbetsminnet finns också minnet av viken sida du var på när du gjorde en paus i boken du läste för en stund sedan. Arbetsminnet hör ihop med vår förmåga att koncentrera oss, att följa instruktioner och lösa problem.

Mycket av det som ligger i arbetsminnet glömmer du bort, eftersom det bara är viktigt en kort stund. Sedan tänker du aldrig på det igen. Minns du chauffören på bussen igår? Minns du vad du åt till lunch i lördags? Kanske inte.

Men några minnen går vidare till ett annat område i hjärnan och blir kvar där under lång tid, i långtidsminnet. Kanske kommer du ihåg din allra första skoldag, De flesta kommer ihåg sin första kyss. I långtidsminnet finns kunskap och minnen som bara är självklara för hjärnan. De kommer automatiskt. Avsluta uttrycket: “svart och …” Visst ville du fylla i med ordet “vit”?

Fyll i här: “dag och …” Vilket ord tänker du på nu? “Natt”, eller hur? Det är en koppling, en association, som din hjärna gör vare sig du vill eller inte. Den kommer automatiskt, utan ansträngning, och du kan inte styra den. Och arbetsminnet är överhuvudtaget inte inblandat. Associationen sker i din hjärna för att “svart och vit” och “dag och natt” är uttryck som upprepats många gånger. "Världen är inte bara svart och vit, vet du!" Du har säkert sagt orden själv, och du har hört andra säga dem.

Inte bara två gånger, eller tio, kanske hundratals, eller tusentals gånger. Och varje gång du hör orden “dag och natt”, eller själv upprepar orden tillsammans, stärks den kopplingen i din hjärna. "Jag har jobbat dag och natt den senaste tiden." Kunskapen byggs in i långtidsminnet, och kommer automatiskt när någon frågar efter den. 9 och 9, det är 18 … När Leon räknar använder han arbetsminnet. Han måste hålla reda på vad uppgiften var, och han utför en serie beräkningar som kräver en ansträngning av arbetsminnet. Han kan inte tänka på något annat samtidigt.

Och när arbetsminnet blir fullt måste han ta fingrarna till hjälp. Kim, däremot, hämtar blixtsnabbt, utan att tänka, fram svaret ur sitt långtidsminne. Det gör att Kim kan använda sitt arbetsminne till annat under tiden. Så, den som kan multiplikationstabellen som ett rinnande vatten behöver inte anstränga sig för att räkna ut svaret. Hjärnan kan vila, eller ägna sig åt mer komplicerade problem eller instruktioner.

Men att lära sig går förstås inte bara av sig själv. Kim har övat, och övat, och övat. 5 gånger 6 är 30, 6 gånger 6 är 36 … Det kan vara lite trist att försöka komma ihåg allt, men varje gång Kim rabblar multiplikationstabellen så lär hen sig den lite bättre. Varje gång blir kunskapen lite mer automatisk inne i långtidsminnet. Snart sitter kunskapen fast.

Kim kommer aldrig att glömma den, och kommer aldrig behöva anstränga sig för att plocka fram kunskapen. Hen bara kan. Ok, hörni. Nio gånger fem. 45!