Supernovor

Det här ljusa föremålet i rymden är en stjärna – ett gigantiskt klot av extremt heta, joniserade gaser. De joniserade gaserna hålls samman av en enorm gravitationskraft som drar dem inåt, mot stjärnans mitt. Där, i stjärnans kärna, är trycket så högt att atomkärnor av lättare grundämnen smälter samman och bildar tyngre ämnen. Den här processen kallas fusion. Energin som frigörs av fusionen får stjärnans materia att tryckas utåt, vilket motverkar gravitationskraften.

Det uppstår en balans mellan gravitationen och trycket från fusionsprocesserna. Stjärnan är i jämvikt. Men det gäller bara så länge det finns ämnen som fusionsprocesserna kan använda som bränsle. När de ämnena tar slut finns det inte längre någonting som håller emot gravitationskraften. Stjärnan har nått slutet av sin livstid.

Det är vad som håller på att ske med den här stjärnan. Det är en väldigt stor stjärna – den är mer än åtta gånger tyngre än vår sol. Stjärnor som är så stora eller större kallas för massiva stjärnor. I en massiv stjärna är gravitationskraften extremt stor. När fusionsbränslet tar slut, slutar det frigöras energi som motverkar gravitationskraften.

När ingenting längre håller emot gravitationen, får den stjärnan att kollapsa inåt på några sekunder! Det som tidigare var stjärnans kärna blir extremt sammanpressat. I massiva stjärnor som är mellan åtta och tio gånger tyngre än vår sol, bildar det som återstår av kärnan en mycket liten, men tung, neutronstjärna. I en stjärna som är tyngre än tio solmassor, blir kärnan troligtvis istället ett svart hål. En stjärnas snabba kollaps skapar en enorm chockvåg.

Chockvågen får de yttre delarna av den kollapsande stjärnan att explodera. En sådan kraftfull explosion av en döende stjärna kallas supernova. En supernova slungar rester av stjärnan ut i rymden och skapar ett expanderande moln av het gas – en nebulosa. Så småningom kan materian i nebulosan bilda nya stjärnor, planeter, och allting annat i universum. En massiv stjärna som exploderar i slutet av sin livstid är ett av sätten som en supernova kan uppstå.

En annan typ av supernovaexplosion kan inträffa när två stjärnor kretsar runt varandra. En av dem behöver vara en liten tät stjärna i slutet av sin livstid – en så kallad vit dvärg, ungefär lika tung som vår sol. Den andra stjärnan är vanligtvis mycket större. I en sådan situation kan den vita dvärgens gravitationskraft dra till sig materia från den andra stjärnan. När den vita dvärgen dragit till sig så mycket materia att den når ungefär 1,4 gånger solens massa, exploderar den som en supernova!

Forskare som studerar rymden kan lära sig mycket om universum från supernovor. Men du måste inte vara forskare för att kunna se en supernova. Oavsett om det är en massiv stjärna eller en vit dvärg som exploderar, sänder alla supernovor ut stora mängder strålning, en del av det i form av synligt ljus. Supernovor är så starka att de kan bli synliga med blotta ögat, som nya ljusa stjärnor på himlen. De kan lysa starkare än alla andra stjärnor, och vissa kan vara så ljusstarka att de syns även under dagen!

Vem vet, kanske har du turen att någon dag få syn på en!