Lucia

Det är vinter i Sverige. Snön ligger som ett vitt fluffigt täcke över landskapet. Här kommer tjejer i vita kläder, med ljus i händerna och sjunger! Vad gör de? Går de i sömnen?

Nej, det här är början av ett typiskt svenskt luciatåg. De har klätt sig så här och ska bjuda på morgonfika: Saffransbullar, pepparkakor och kanske kaffe. Luciatåget i sin nuvarande form, har funnits i ungefär 100 år. Först i tåget går Lucia, och efter kommer hennes tärnor. Men, Lucia – vem är det?

Lucia levde i Syrakusa på Sicilien. På 300-talet, dödades hon av romerska soldater, och blev senare martyr i den kristna kyrkan. Det berättas att Lucia gav mat till några fångar i en mörk fängelsehåla. Eftersom hon höll maten i händerna, satte hon ljusen på huvudet, för att kunna se. Det skulle kunna förklara varför vår Lucia har ljus i håret … Nuförtiden betraktas Lucia som skyddshelgon åt bland annat synskadade.

Hennes helgondag är den 13 december – samma som vår luciadag! Det röda bandet som hon har runt midjan, ska symbolisera att hon dog martyrdöden. Här kommer några fler som vill vara med i Luciatåget. Killar, med strut på huvudet. Stjärngossar!

Att klä sig som stjärngosse bygger på en helt annan tradition och har ingenting med Lucia från Syrakusa att göra. Vi har lånat den traditionen från Tyskland – och vi gjorde det redan på 1600-talet! Det var unga män, studenter, som spelade upp små teaterföreställningar om Jesus födelse och tiggde lite pengar för det. I en sådan föreställning fanns flera bibliska gestalter: Jesus far – Josef, hans mor – Maria, Judas – som samlade in pengarna man fick, och de tre vise männen – och det var de som senare blev till våra stjärngossar. Men ...

det här brukade man göra kring trettonhelgen – alltså efter jul … ?! I vårt svenska luciatåg har stjärngossarna spetsiga hattar med stjärnor på. De ska påminna om de hattar som de tre vise männen hade. Men varför hamnar en kristen martyr och tiggande studenter i något som vi kallar luciatåg? Jo, som alla traditioner, har även den här utvecklats och förändrats ...

Och det fanns i Sverige, redan på medeltiden, någon form av firande vid den här tiden på året. Dels använde man en annan kalender än den vi har idag, och då var lucianatten årets längsta natt – midvinternatten. Och dels firade man att julfastan började, och det gjorde den kring mitten av december. Sätter man ihop Lucia från Syrakusa med stjärngossarna från Tyskland och den tradition som redan fanns i Sverige – ja, då börjar det likna ett svenskt luciatåg som vi känner igen det. Nuförtiden är det vanligt att man också stoppar in andra figurer i luciatåget.

Som tomtar och pepparkaksgubbar ... eller pepparkaksgummor. Luciafirande är en tradition som fortsätter att förändras. På en del skolor har man till exempel flera lucior, eller en manlig lucia ... Ååh – Luciatåget kommer fram till Seamus hus! God Juuuuul!

Det där var väl inte så smart, Seamus. De skulle ju sjunga för dig och bjuda på … Och jag klädde ut mig till julbock! Julbocken hör väl inte ihop med Lucia? Du sa ju att traditionen förändras. Då kan väl en julbock också vara med? Öh … Ja, jo, visst alltså, men … Då springer jag ikapp!

Hmm. Idag är inte Lucia någon särskilt religiös högtid, även om det finns spår av religion i den. Firandet utvecklas och förändras, precis som andra traditioner. Men när det ska vara lite mer högtidligt, har ett luciatåg en lucia, tärnor och stjärngossar. OCH JULBOCK!