Kristendomens spridning: Från år 30 till år 1000

Efter Jesus korsfästelse vandrar apostlarna runt i området kring Jerusalem och Galileen, för att sprida Jesus budskap. De har ett uppdrag, en mission. De är missionärer. Vid den här tiden är kristendomen inte en egen religion De som följer Jesus, Jesus-rörelsen, är en del av judendomen. De första kristna följer alla judiska regler och ber i judarnas religiösa lokaler, synagogor.

Många av de som trodde på Jesus tyckte att att man var tvungen att konvertera till judendomen, om man ville vara en del av Jesus-rörelsen. Men en grupp tycker att Gud är hela världens gud, och inte bara det judiska folkets. Det borde därför vara möjligt för folk som inte konverterat till judendomen att fortfarande vara en del av Jesus-rörelsen. Apostlarna träffas i Jerusalem för att diskutera frågan. Aposteln Petrus tycker att man inte ska behöva konvertera till judendomen.

Han där, han är en ny apostel som heter Paulus. Han håller med Petrus. Paulus har många tankar om vad det innebär att vara kristen. Paulus menar att eftersom Gud har utfört mirakel för alla människor, inte bara det judiska folket, är det inte nödvändigt att konvertera till judendomen. Petrus och Paulus tankar kommer att få stort inflytande för kristendomen.

Det brinner i Rom! Det är en stor brand och folk är väldigt arga. Kejsaren måste skylla branden på någon… det får bli Jesus-rörelsen. Myndigheterna börjar förfölja och avrätta de som följer Jesus. De som dör på grund av deras religiösa tro kallas martyrer.

Inom den senare kristna traditionen sägs det att både Petrus och Paulus blir martyrer under den här tiden. Under tiden händer det också saker i Jerusalem. Judarna i Jerusalem vill inte längre bli styrda av romarna . De vill bestämma själva. Ett långt och blodigt krig bryter ut och templet i Jerusalem bränns ned av romarna.

Judarna sprider ut sig medan romarna förstör större delen av Jerusalem. Eftersom det är förbjudet för många i romarriket att tillhöra Jesus-rörelsen, börjar följarna träffas i hemlighet. Under den här tiden blir kristendomen en egen religion. Efter hundratals år av förföljelse så kommer en ny romersk kejsare. Konstantin.

Och han blir själv kristen! Nu blir kristendomen tillåten! Eftersom de olika kristna grupperna spred sig till många olika kulturer under den här tiden, har det dykt upp många olika tankar om vad kristendomen innebär. Det finns många olika heliga texter, där det står många olika saker. Därför träffas ledarna, biskopar, från de olika kristna kyrkorna, i ett möte i staden Nicea.

Det här mötet kallas konciliet i Nicea. Där bestäms vad som är rätt att tro på och vad som är fel. På konciliet bestäms att det bara finns en Gud, och att Jesus var Guds son, men också att Jesus är av samma väsen som Gud, alltså en annan form av Gud. Men alla följer inte allt det som bestäms av konciliet i Nicea. De håller inte med.

Vissa av dem blir förföljda av andra kristna. Femtio år senare får romarriket en ny kejsare: Theodosius den förste. Nu är kristendomen inte bara tillåten, utan det är den officiella statsreligionen i hela romarriket. Plötsligt blir man förföljd om man inte är kristen. Romarriket är inte längre lika stort och mäktigt som det en gång var, men kristendomen växer fortfarande.

Missionärer reser till många områden för att övertala folk att bli kristna, att konvertera. Kristendomen sprids över hela Västeuropa, delar av Nordafrika, och österut mot Indien och till och med till Kina. Men så småningom dyker en ny religion, Islam, upp. Muslimerna sprider sitt budskap och erövrar många städer som en gång varit kristna. Kristendomen är hotad.

Vad kommer hända nu?