Kristendomens spridning: Från år 1000 till idag

Kristendomen har växt i flera hundra år. Men nu, kring år 600, dyker det upp en ny religion: Islam. De som följer Islam, muslimerna, tar över många områden som tidigare tagits över av de kristna. Men kristendomen har också interna bekymmer under den här tiden. Romarriket har delats upp i två delar: det Västromerska riket Och det Bysantinska riket.

Varje del har sin egen huvudstad: Rom i väst, Konstantinopel i öst. Mellan de två delarna uppstår allt fler politiska och kulturella skillnader. Och eftersom man pratar latin i väst och grekiska i öst så läser man inte varandras religiösa texter. Så småningom börjar man få olika åsikter om vad om vad kristendomen innebär. Och år 1054 blir det en brytning, en schism.

Nu finns det två grenar av kristendomen: katolicismen i väst, ortodoxin i öst. Fyrtio år efter schismen ber den Bysantinska kejsaren den katolska kyrkan om hjälp mot muslimerna. Påven i Rom, Urban den andre, ser det här som en möjlighet, dels att ena båda kyrkorna under honom, och dels att utvidga den katolska kyrkans inflytande. Påven säger till sina följare att ta tillbaka städer som Nicea och Jerusalem från muslimerna. Och att det här kriget har välsignats av Gud.

Han säger också att alla kristna bör ta sig till Jerusalem och befria den heliga staden. Eftersom de kristna anser att det här är ett heligt krig, ett korståg, tror de som ställer upp att de får komma till himlen. Många korstågsriddare stjäl, plundrar och mördar judar, muslimer och andra kristna på vägen mot Jerusalem. Men många dör själva av svält och sjukdomar. Det blir många korståg, och Jerusalem går från att vara under kristen kontroll till muslimsk...

Till kristet igen… ... och återigen muslimskt. Senare, i Europa på 1300-talet, har man har lärt sig bygga skepp som kan segla längre än tidigare, och man har fått tillgång till kompasser. Sjöfarare från Portugal, Spanien och Frankrike tar sig till nordafrika och Kina, för att hitta nya handelsvägar… och för att sprida katolicismen. Ibland på ett fredligt sätt, ibland… på ett mindre fredligt sätt.

I slutet av 1400-talet upptäcker Europeerna en kontinent som de inte kände till: de kallar den Amerika. Spanska och Portugisiska upptäcktsresande tar över stora områden i Sydamerika, och tvingar folket att konvertera till kristendomen. Nu är kristendomen världens största religion, och den katolska kyrkan sprider sig allt mer. Men i Tyskland tycker den här mannen, Martin Luther, att påven och biskoparna förvrängt kristendomen. Hans protest leder till en ny riktning inom kristendomen: protestantismen.

Många länder blir under den här tiden protestantiska; ibland för att de håller med Martin Luther, men också för att en kung vill… kunna skilja sig... eller slippa betala skatt till påven. Det här blir väl inga problem. Eller? Jo, katoliker och protestanter börjar kriga.

Länge. Jätte… jätte… ..länge Har ni krigat färdigt nu? OK, då fortsätter vi. De Europeiska länderna börjar ta kontroll över fler och fler områden, de koloniserar områderna, och konverterar ofta ursprungsbefolkningen till kristendom. Så samtidigt som kristendomen sprider sig runt världen, splittras den gång på gång.

Det går inte att beskriva kristendomen som en enda religion, även om alla kristna kyrkor är överens om att Jesus var Guds son. Efter andra världskriget ger de flesta länder upp sina kolonier. Olika kyrkor fortsätter ändå att skicka ut missionärer i världen för att bidra med välgörenhet och sprida Jesus budskap till fler och fler. På bara två tusen år, kristendomen expanderat från några tusen i mellanöstern till nästan en tredjedel av jordens befolkning!