Haditherna

Muhammed dör år 632. Men Muhammed har ju varit den som talat om allt för muslimerna. Han har varit både deras religiösa och politiska ledare. Utan honom uppstår ett tomrum. Det tomrummet försöker nu både Abu Bakr och Ali fylla.

De leder varsin grupp av följare och vänder sig till Koranens ord för att få råd i religiösa frågor. Koranen är muslimernas heliga skrift. Den anses vara Guds ord som förmedlats till Muhammed av ärkeängel Jibril - Gabriel. Men Koranen är ganska kort så det är svårt för muslimerna på den här tiden att veta hur de ska bete sig i alla sammanhang bara utifrån den. Koranen säger till exempel att man ska be varje dag.

Men inte hur man ska be. Och nu när Muhammed inte finns att fråga till råds blir det ännu svårare att tolka Koranen. Muhammeds närmaste vänner och släktingar börjar därför berätta och skriva ner hur de minns vad Muhammed gjort eller sagt i olika situationer, hans vanor eller seder alltså – hans sunna. De ansåg att om man lever efter Muhammeds sunna så lever man som en god muslim. Men de här berättelserna om Muhammeds liv skiljer sig åt beroende på vilken grupp de berättas i.

Abu Bakrs grupp berättar vissa saker och Alis grupp andra saker. Båda gruppernas ledare anser att just deras sätt att leva, är det rätta. Så småningom, på 700-talet och 800-talet börjar de här berättelserna - haditherna - också samlas ihop av andra personer till böcker. Berättelserna kom antingen från någon som träffat Muhammed, eller från någon som hört dem berättas av någon som träffat Muhammed. Varje hadith består därför av två delar.

Själva berättelsen om händelsen, förstås. Och så en redogörelse för vem som berättat den, och för vem. Det här kan bli en hel kedja av personer. Ju kortare kedja - eller ju mer pålitliga personer som har berättat om händelsen - desto mer trovärdig anses den vara. Många av händelserna har dessutom berättats av flera olika källor.

Då står alla versioner av berättelsen nedskrivna efter varandra så att läsaren kan jämföra dem, även om det bara är något ord som skiljer dem åt. Ju fler källor som berättar samma historia desto mer trovärdig anses den. Muhammeds närmaste familj och vänner räknas som de mest pålitliga källorna. Till exempel en av Muhammeds fruar: Aisha. Att hon är pålitlig tycker i alla fall sunnimuslimer.

Aisha var ju dotter till deras första kalif: Abu Bakr. Shiamuslimer däremot, tycker inte att berättelser från någon som stöttat Abu Bakr, eller de två kaliferna efter honom, är trovärdiga. De tror mer på dem som stöttat Ali eller någon annan av deras imamer, och följer därför sina egna Hadither. Olika grupper följer alltså olika hadither. Det här gäller inte bara shia och sunni utan också för andra muslimska grupper.

Haditherna beskriver hur Muhammed levde – och helst ska alla muslimer leva likadant. Det gör att den som kan påverka vad som står i haditherna sitter på en väldigt stor makt. Och i den kamp om makten som pågår vid den här tiden, passar somliga på att förändra, eller förfalska, hadither, för att påverka människor i områden man vill styra över. De flesta muslimer är överens om att en del hadither är förfalskade - men inte om vilka. Men det finns sex samlingar som de flesta sunni-muslimer litar på helt.

Viktigast av dem är: Bukhari och Muslim. Shia-muslimer av tolvsekten stöder sig mest på de samlingar som de kallar för De fyra böckerna - eller De fyra principerna. Koranen tillsammans med Haditherna blir snart grunden för ett Islamiskt lagsystem: Sharia. Sharia ska du få höra mer om en annan gång.