Buddhas liv

Titta vilken söt liten prins. Det är Buddha. Fast … än så länge heter han Siddhartha Gautama. Siddhartha bor i ett palats i Nepal. Hans föräldrar tror att det kommer bli något alldeles speciellt av den här lille killen.

För att få veta säkert ber de en astrolog att fråga stjärnorna om framtiden. Han blir antingen en mäktig härskare som sin pappa ... eller så blir han en helig man och er släkt kommer förlora all makt i landet. Oj då ... Ingen fara.

Så länge ni håller honom borta från sjukdom, åldrande, fattigdom och död så går det bra. De bestämmer att prinsen ska skyddas från alla sådana upplevelser. Siddhartha växer upp, gifter sig och får barn, utan att ha sett några vanliga människor utanför palatset. Men en dag ... tar Siddhartha en tur i sin vagn utanför palatsområdet.

Då ser han hur vanligt folk lever. Han ser en gammal man, en sjuk man och en tiggarmunk på gatan. Han åker också förbi en död man. Va?! Folk blir sjuka!

Och är fattiga. Och dör! Livet är ett enda långt lidande. Siddhartha vill inte lida, och han vill inte att någon annan ska det heller. Det här måste lösas.

Han lämnar sin fru och barn och ger sig iväg. Siddhartha rådfrågar en massa visa män om hur man ska leva, men får inga bra svar. Så han bestämmer sig för att prova att inte äta. Han ska svälta sig som en tiggarmunk – en asket. Titta vad han har magrat.

Det funkar ju inte. Inte blir man lyckligare av det? Nej, det inser Siddhartha också. Han ger upp självsvälten, och sätter sig under ett fikonträd för att meditera. Här tänker han sitta tills han kommit på lösningen.

Inget ska få honom att flytta sig. Det kommer till och med en ond demon – som heter Mara – och frestar honom. Men trots att Mara erbjuder Siddhartha en massa lockande saker, sitter han kvar. Och äntligen, efter att han mediterat i 49 dagar, fattar Siddhartha vad som är fel. Människorna är aldrig nöjda.

De vill alltid ha något mer! Och den här längtan efter att få mer tar aldrig slut. Och då tar lidandet inte heller slut. Nu har alltså Siddhartha förstått hur det ligger till: han har blivit upplyst. Och det är vad ordet Buddha betyder.

Nu är han inte Siddhartha Gautama längre utan ... Buddha. Buddha vill att fler ska förstå det här. Några av hans vänner lyssnar på honom och börjar följa honom – de blir hans lärjungar. Buddha predikar för dem och för andra.

På den här tiden, i Indien, är alla hinduer. Hinduerna tror på återfödelse – reinkarnation. Man föds, lever, dör, föds, lever, dör och så håller det på så i ett oändligt kretslopp: samsara. Stopp, jag vill hoppa av. Buddha predikar att det viktiga är att komma ur samsara. Återfödelsen gör ju att man aldrig kommer undan lidandet.

Buddha hade provat både att vara rik och att svälta sig. Det var två överdrivna sätt att leva på, och inget av sätten var bra. Han anser att det är bättre att välja en medelväg. Men hörru du Buddha, om man inte återföds, vart kommer man då efter döden? Man kommer inte till en plats utan liksom till ett tillstånd där man inte önskar sig något – nirvana.

Varför kallar du det nirvana? Nirvana betyder utslocknande. Alla begären har slocknat. Man når en slags frid. Buddha vandrar runt och berättar hur man ska uppnå nirvana.

När Buddha dör har lärjungarna blivit många. Nu är det dags för dem att föra vidare hans lära.