Hinduismens heliga texter

Inom hinduismen finns texter som anses heliga. De är väldigt gamla och kom till långt innan själva religionen hinduismen uppstod. Redan runt 1500 fvt började mycket av det som skulle bli texterna föras vidare som muntliga berättelser. Under flera århundraden lades mer och mer till. Och så småningom vid 500 fvt skrevs texterna ner.

Här står bland annat hur präster - brahminer - ska utföra religiösa ritualer; hur man firar ceremonier som bröllop, tillsammans med böner; och filosofiska diskussioner om andlighet och meditation. De här textsamlingarna kallas Veda - kunskap eller vetande. Och perioden mellan 1500 och 500 då de kom till: den vediska tiden. Veda består av fyra samlingar: Rig-Veda, Sama-Veda, Yajur-Veda och Atharva-Veda. Rig-veda är den äldsta av dem.

Varje Veda-samling består av fyra sorters texter: Sånger till gudarna: hymner och mantran. Texter om ritualer, ceremonier och offergåvor till gudarna. Kommentarer: beskrivningar av hur ritualerna ska utföras. Och filosofiska texter som diskuterar begrepp som den individuella själen – atman, världssjälen eller den högsta verkligheten – brahman, återfödelsen – samsara, idén om att vad man gör i ett liv påverkar ett annat - karma och frigörelsen från samsara - moksha. De här filosofiska texterna kallas Upanishaderna.

Upanishaderna är mycket viktiga för hinduismens utveckling men påverkar också två andra religioner: buddhismen och jainismen. Förutom Vedaskrifterna finns det också andra heliga texter En berättelse som ibland kallas “den längsta dikt som någonsin skrivits” är Mahabharata. Stora delar av Mahabharata berättades antagligen redan på 800- och 700-talen men skrevs ner runt 400 fvt. Mahabharata kallas ibland för den femte Vedan. I Mahabharata finns många berättelser.

Den allra viktigaste är “Guds sång” Bhagavad-Gita. I Bhagavad-Gita förbereder sig prinsen Arjuna för ett stort slag, men han är orolig. Han vet att hans plikt som krigare är att strida. men samtidigt tycker han att det vore fel att döda alla de stora män och andliga ledare, som tillhör motståndarna. Han vet inte hur han ska göra.

Som tur är har guden Vishnu låtit sig födas på jorden som en människa - Krishna. Krishna kan hjälpa Arjuna. Han berättar om två möjliga vägar. Den första är handlingens väg. Då gör man osjälviskt sin plikt - dharma – och bryr sig inte om sin personliga uppfattning om vad som är rätt eller fel.

Man förstår att det man gör är en del i ett större sammanhang. Att läsa religiösa texter och meditera över gudarna gör det lättare att följa handlingens väg. Den andra vägen är kunskapens väg. Då funderar man över Upanishadernas budskap ända till man slutligen förstår att atman är samma sak som brahman. Krishna talar också om kärleksvägen till Gud – bhakti.

Det är det budskapet som inspirerat bland annat Hare Krishna-rörelsen. En annan diktberättelse kom till på 200-talet fvt. Historien om Rama - Ramayana. I Ramayana har Vishnu tagit mänsklig form igen, den här gången som Prins Rama. Vishnus fru, gudinnan Lakshmi, har låtit sig födas som Sita, Ramas älskade.

Men Sita blir bortförd av en demonkung och Rama måste rädda henne. Till sin hjälp har han bland andra sin bror prins Lakshmana och apguden Hanuman. De lyckas. Vedaskrifterna, Mahabharata och Ramayana är skrivna på språket Sanskrit. Sanskrit hör till samma språkfamilj som de flesta europeiska språken - de indoeuropeiska språken.

Texterna anses heliga eftersom de påstås komma från Gud. Därför kan vissa saker i dem tolkas som religiösa lagar. Till exempel har vissa texter tolkats som att man har olika plikter beroende på vilken samhällsgrupp - kast - som man tillhör. Och det har påverkat utvecklingen av hela det indiska samhället.