Världens undergång enligt kristendomen

Många kristna föreställningar om världens undergång kommer från Bibeln, särskilt från ett avsnitt som heter Uppenbarelseboken. Uppenbarelseboken skrevs troligen omkring år 96. Vid den här tiden var kristendomen en ganska ny religion i det romerska riket, och det fanns bara ett litet antal kristna. Det var ingen bra tid att vara kristen. Många straffades, till och med dödades, för sin "märkliga" tro.

Många kristna trodde att eftersom det var så illa, måste världens undergång vara nära. Uppenbarelseboken beskriver de visioner som en man vid namn Johannes tar emot från Gud. Johannes ser att stora prövningar kommer att ske innan Jesus kommer tillbaka. Johannes ser Gud sitta på en tron, hållandes en skriftrulle med sju sigill. Dessa sigill bryts ett efter ett.

När det sker, sprids sjukdom och död över världen. Solen blir svart och månen röd. Stjärnorna faller till marken. Johannes ser en kvinna på väg att föda, och en drake som väntar på att få äta upp barnet. Den här draken är Satan.

Han beskrivs som väldigt skrämmande: en eldröd drake med sju huvuden, tio horn och sju kronor. Han är förkroppsligandet av ondskan. Ett andra odjur kommer från havet, och ur jorden kommer ett tredje. Det är en hemsk tid på jorden. Men de människor som tror på Gud är skyddade.

Till slut kommer en ängel och spärrar in Satan. Sedan kommer Jesus tillbaka och regerar på jorden i tusen år. Den här tidsperioden kallas Tusenårsriket, och den är fridfull. Men efter att de tusen åren har passerat släpps Satan fri igen. Den sista striden mellan Gud och Satan sker på en plats som heter Armageddon.

Satan kastas i en sjö av eld. Jorden som vi känner den är förstörd. Även himlen är förstörd. Sedan samlas alla människor som någonsin levt inför Gud, och döms efter sina gärningar. Det här är den yttersta domen. De som varit goda får vara hos Gud.

Men de som har syndat kastas ner i den brinnande sjön med Satan. Johannes beskriver sedan skapandet av en helt ny himmel och jord, där varken död eller smärta existerar. Den här uppenbarelsen som Johannes beskriver är ganska våldsam och lite läskig! Men texten var faktiskt menad att trösta de kristna som led under romerskt styre, inte att skrämma dem. Den berättar hur allt till slut kommer att bli bra för de som tror.

Kristendomen blir gradvis en religion som sprids över större delen av Romarriket, och de kristna en majoritet. Då verkade världens undergång inte längre lika nära. Idag är de kristna splittrade i hur Uppenbarelseboken och världens undergång ska tolkas. Vissa kristna tror att det mesta i Uppenbarelseboken redan inträffat för länge sedan. Andra tror att det det som Johannes beskriver kommer att inträffa, någon gång i framtiden.

Och vissa tror att det som står i Uppenbarelseboken aldrig har hänt, och aldrig kommer att hända. Istället är de bara berättelser som symboliserar Guds kraft. De flesta kristna tror att Jesus kommer tillbaka, förmodligen efter en tid av prövningar på jorden. Dessutom tror de flesta kristna att det kommer att ske en slutgiltig uppståndelse av de döda, och att människor efter döden kommer att färdas antingen till paradiset – Himlen, eller till en plats av eld och tortyr – Helvetet. Men när exakt kommer allt det här att hända?

Jesus har faktiskt redan sagt något om det, och aposteln Matteus skrev ner det: "Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern."