De abrahamitiska religionerna: En jämförelse

Det här är Abraham – eller Ibrahim. Han är en av de viktigaste personerna inom judendomen, kristendomen och islam. Under den tid då han påstås ha levt dyrkade de flesta flera gudar – de var polyteister – medan Abraham bara trodde på en gud – han var monoteist. Enligt de heliga texterna inom judendomen, kristendomen och islam, slöt Abraham – eller Ibrahim – ett avtal med sin gud, och lovade att hans släkt från och med nu skulle följa och tro på denna enda gud. Gud å sin sida lovade att Abraham skulle bli anfader – patriark – för ett stort folk.

Abraham fick två söner: Ismael och Isak. Isak med sin fru Sara, och Ismael med Saras slavkvinna Hagar. Isak räknas av många troende judar och kristna som deras förfader, och Ismael räknas av troende muslimer som deras förfader. Så här delar sig de två släktlinjerna för religionerna, men eftersom de leder tillbaka till Abraham, räknas Abraham – eller Ibrahim – som patriark för alla tre religionerna. Och det är därför de här tre religionerna kallas för abrahamitiska.

Man säger ibland att de abrahamitiska religionerna är syskon-religioner, eftersom de har samma ursprung och liknar varandra på många sätt. Men det finns förstås också många olikheter. Judendomen är den äldsta av religionerna, och islam den yngsta. Muslimerna erkänner de judiska profeterna, och anser att de förmedlade Guds ord. Men islams viktigaste profet är förstås Muhammed.

Men efter Muhammed är Jesus den viktigaste profeten. Muslimer kallar honom för Isa. Judar däremot erkänner inte alls Jesus som någon profet. Och de kristna ser förstås Jesus som något mycket mer än bara en profet. Han är Guds son, och dessutom “den smorde”: Messias. “Messias” är ett väldigt viktigt begrepp inom judendomen också, men judarna väntar fortfarande på att det ska komma en messias.

Muslimerna väntar också, inte på någon messias, utan på att Isa ska komma tillbaka och tillsammans med Mahdi strida mot ondskan vid världens undergång. Vid världens undergång anser muslimerna att alla ska dömas av Gud. Har man levt ett bra liv kommer man till paradiset, och har man levt ett dåligt liv kommer man till Jahannam, en plats där man plågas för evigt. Det är samma plats som de kristna kallar helvetet, även om inte alla tror på det. Inom judendomen däremot, finns inga idéer om vare sig paradis eller helvete.

Man talar inte så mycket om vad som händer efter döden, eller världens undergång. Men den vanligaste uppfattningen är att alla vaknar upp ur döden när Messias kommer. De abrahamitiska religionerna har olika sorters byggnader som de firar gudstjänst i, och olika veckodagar att ha gudstjänst på. Muslimernas gudstjänsthus heter moské, och här samlas man för den viktigaste bönestunden på fredagar. Judarnas gudstjänsthus heter synagoga, och här firas sabbaten varje lördag.

De kristna har kyrkor att samlas i, framförallt på söndagar. Alla muslimer vänder sig mot Mecka när de ber, eftersom Mecka är Muhammeds födelseort. Längst in i varje moské finns det därför en fördjupning eller nisch i väggen som visar riktningen mot Mecka. Synagogorna är vända mot Jerusalem. Och eftersom de kristna kyrkorna från början byggdes på samma sätt som synagogorna, är de flesta kyrkorna vända mot Jerusalem eller mot öster.

Så de tre abrahamitiska religionerna är på ganska många sätt lika varandra, och samtidigt väldigt olika. Precis som syskon. Och ibland bråkar de, precis som syskon gör.