Religionsfrihet

Det här är Förenta nationernas, FN:s, generalförsamling. Här tog man år 1948 ett beslut om att skydda allas mänskliga rättigheter och skrev ett dokument om det: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. I det står det så här om rätten till religionsfrihet: Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt töva sin religion eller tro genom undervisning andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor. De flesta av FN:s medlemsländer står bakom det här dokumentet och det betyder att i de länderna ska rätten till religionsfrihet vara skyddad av lagen.

Så man har alltså laglig rätt att tillhöra vilken religion man vill. Man har också rätt att byta religion, lämna en religion eller välja att inte ha någon religion alls om man vill. Liksom att välja om man vill utöva sin religion själv eller tillsammans med andra. De här orden: “tankefrihet och samvetsfrihet” betyder att andra livsåskådningar som inte är religiösa också har skydd. Till exempel behöver man inte delta i krig om man är emot militärt våld - om man är pacifist.

Ibland missuppfattar folk vad religionsfrihet egentligen betyder och tror att den ger religiösa personer särskilda fördelar så att de inte behöver rätta sig efter samma lagar som alla andra. Så är det inte. Religionsfrihet betyder inte: [1] Att religioner och livsåskådningar ska ha laglig rätt att slippa kritik. Tvärtom, lagar som begränsar yttrandefriheten genom att förbjuda kritik mot en gud eller en religion begränsar också religionsfriheten. Religionsfrihet och yttrandefrihet hör ihop. [2] Att man får säga vad som helst i religionens namn.

Man får inte uppmana till krig eller våld. Varje stat har ansvar för att förhindra såna uttalanden. [3] Att man har rätt att slippa se andra människors religionsutövning. Alla har rätt att utöva sin tro – religiös eller icke-religiös – både privat och offentligt. Samtidigt har alla rätt att slippa delta i andra människors religionsutövande, så utövandet får vara synligt men inte påtvingande för andra. Ibland är det svårt att veta var den här gränsen för vad som är påtvingande går. [4] Att religioner har rätt till sina anhängare.

Varje person har rätt till sin egen religionsfrihet och får aldrig utsättas för religiöst tvång. någon som har lämnat en religion får inte trakasseras eller bli hotad för det. [5] Att en person har rätt att kontrollera en annan persons religionsutövning eller att föräldrar har rätt att tvinga sin religion på sina barn. [6] Att någon får bryta mot andra mänskliga rättigheter genom att skylla på sin religion. Religionsfrihet innebär inte att en stat, grupp eller person har rätt att förminska någon annans frihet eller rättigheter. Trots att FN-förklaringen är en del av de internationella reglerna för mänskliga rättigheter rättigheter så varierar det hur den tolkas i olika länder. Och tyvärr finns det fortfarande många länder som helt saknar religionsfrihet.