Ritual och bön

De abrahamitiska religionerna har alla någon form av gemensam samling där de troende tillsammans vänder sig till den gud de tror på. Inom kristendomen och judendomen kallas det här gudstjänst. De kristna firar oftast gudstjänst på söndagen, judarna på lördagen – sabbaten – medan muslimerna har sin fredagsbön. Även inom många andra religioner samlas man på det här sättet för att gemensamt utöva sin religion. Tillsammans utför man flera heliga handlingar: riter. Till exempel nattvarden i den kristna kyrkan.

Vissa riter utförs för att visa att en person går över från ett sätt att vara till ett annat, som när ett barn blir vuxen. Det är riter för namngivning eller dop, munk- eller prästvigningar, konfirmationer eller bar och bat mitzva, bröllop, begravningar. Sådana här riter kallas övergångsriter. Övergångsriter finns inom alla världsreligioner, och de flesta andra. Men religion utförs inte bara i gemenskap med andra; den troende vänder sig också till sin gud eller gudar i avskildhet. Bön är ett sätt att tala till det gudomliga.

Bönen kan vara personlig och användas när man vill få tröst, eller komma ut ur någon dålig situation, eller få en önskan uppfylld. Då använder de troende oftast sina egna ord. Men böner kan också vara färdigskrivna, och ses som heliga. Kristendomens bön Fader vår till exempel, som enligt Nya Testamentet skrevs av Jesus. Muslimernas viktigaste bön är den första suran i Koranen: Al Fatiha.

Och judarna har sin morgonbön: Amida. Inom hinduismen och buddhismen använder man sig av mantran som man läser eller sjunger i meditationen. Till exempel Gayatri mantra eller Om mani padme hum. Mantran är också böner. Utöver böner finns ett annat sätt att nå det gudomliga: genom en gåva, ett offer.

Troende hinduer lämnar offer till gudarna vid altaren med gudabilder på. Ofta en blomma, rökelse och lite mat. Det här gör man både i templet och i hemmet. För länge sedan utförde de hinduiska prästerna djuroffer, men många vände sig mot det. Så nu förekommer djuroffer bara på några få platser i den hinduiska världen.

Som buddhist behöver man inte lämna något offer, men många gör det ändå, inte som en gåva till gudarna – buddhister har ju inte gudar på det sättet. Istället lämnar buddhister sitt offer för att träna sig i att ge bort saker, och inte vara känslomässigt bunden till saker eller pengar. Vad man ger bort spelar inte så stor roll. Oftast ger man sitt offer till ett kloster eller till en munk. Inom Islam offrar man ett får eller en get under högtiden Eid al-Adha.

Offret görs till minne av hur Abraham – enligt Koranen – var redo att offra sin son, när en ängel gav honom ett djur att offra istället. Det här offret kallas Qurban. Inom judendomen används ett ord för offer som låter nästan likadant: Korban. Det är ordet för de offer-riter som man ska utföra enligt Tora. Men enligt judisk tradition slutade man med offer vid år 70.

För då förstördes det som kallades “det andra templet i Jerusalem”, och efter det hade man inte något tempel att utföra offret i. Sedan dess ser man istället böner och gåvor till välgörenhet som ett slags offer. Inom kristendomen förekommer inga egentliga offer, om man inte räknar pengar till församlingarna eller till välgörenhet. Det beror på att kristna anser att det största möjliga offret skedde för ungefär 2000 år sedan, när Jesus offrade sig själv genom att dö på korset. Och det påminns de kristna om varje gång de deltar i nattvards-riten.