
Daoism

Uppgradera för mer innehåll
Sant eller falskt? Ett kärnvärde för daoismen är att planera sina handlingar och att agera därefter.
Vad är det här för väg? Det är dao, eller tao. Dao betyder väg på kinesiska. Det är en filosofi och också en av de tre viktigaste religionerna i Kina. Dao blandar filosofi och andetro - shamanism.
Daoister tror också på att använda livskraft - qi - en slags andlig energi, till att hela den egna kroppen eller andras. Genom bland annat qigong. Att uttrycka tydligt - definiera - vad dao är, det är inte möjligt. För då är det inte längre dao enligt daoisterna. Dao varierar från person till person.
Det är liksom varje persons eget personliga sätt att vara och leva i sanning. Men inte bara det, varje person har dessutom sin egen sanning. Om man försöker leva som någon annan tycker att man ska leva, eller önskar sig samma saker som andra, bara för att man förväntas göra det, då lever man inte efter sin egen sanning. Då lever man inte efter dao. Men kan det verkligen finnas olika sanningar?
Ja, utifrån vem man är tolkar man omvärlden på olika sätt och då blir olika saker viktiga för olika personer. Att förstå dao är att förstå och acceptera sig själv. Leva sitt liv för att upptäcka vem man verkligen är. Enligt daoismen sker det här enklast genom att inte göra någonting planerat - handla - utan bara hänga med på det som händer och göra det som känns rätt i varje ögonblick – vara spontan. Den här icke-handlande, spontana principen kallas för Wu wei.
Det här är Laozi, eller Lao Tsu, som anses ha grundat daoismen, men det är egentligen ingen som vet om han verkligen har funnits. Laozi påstås ha levt på 500-talet före vår tideräkning och sägs ha skrivit daoismens viktigaste bok: Daodejing eller Tao Te Ching. Det är en bok som är full med ganska svårtolkade dikter om vad dao är. En av sakerna det står om i Daodejing är att motsatser inte kan förekomma utan varandra. Utan det ena kan inte det andra finnas.
Det finns en balans och om den balansen rubbas rör sig världen för att återskapa den. Motsatserna kallas för yin och yang. Exempel på motsatser är feminint - maskulint, mörkt - ljust och måne - sol. Att leva enligt dao är att upprätthålla balansen inom sig. Det gör man genom sitt icke-handlande - wu wei – men också genom att meditera och att göra vad daoister kallar: “tänka utan ord”.
För dao är inte bara att leva det egna livet så sant som möjligt, det är också en kraft som alltid har funnits. Den här kraften går helt enkelt inte att beskriva utan kan bara förstås utan ord. Dao är kraften man kommer från före födseln och kraften man återgår till efter döden. Inom daoismen finns inte någon personlig gud - även om det förekommer mindre gudomligheter och andar - den här kraften är istället allt som finns och något som vi alla är del av. Det här är Laozis elev Zhuangzi som påstås ha levt på 300-talet fvt.
Han skrev en bok som också hette Zhuangzi och som innehåller humoristiska historier. Zhuangzi påstås ha sagt: “En gång drömde jag att jag var en fjäril. Så vaknade jag som mig själv igen. Nu vet jag inte om jag var en man som drömde jag var fjäril eller är en fjäril som drömmer att jag är en man.” Daoismen var inte den enda filosofin vid den här tiden i Kina. Samtidigt levde andra filosofer som istället talade om moral och hur man skulle leva på rätt sätt genom att uppfylla en massa plikter.
Men Zhuangzi, han beskrev hur man ska leva ett spontant liv och bli ett med vägen genom att följa sin natur.