Konfucianism

Hur blir man en så bra person som möjligt? Och hur blir livet bra för så många som möjligt? Det är sånt som den här mannen funderar mycket på. Det här är Mäster Kong. Kongfuzi som han heter i Kina, eller Konfucius som han oftast kallas i västvärlden.

Konfucius lever i Kina på 500-talet före vår tideräkning, och han tycker att landet har utvecklats på helt fel sätt. Det tidigare kungariket har delats upp i mindre stater där rika personer från några få släkter har ärvt makten, och missköter den. Men Konfucius har hopp om att världen ska kunna bli bättre och tänker ut hur det ska gå till. Han anser att det finns fem relationer – band mellan människor – som är viktigare än andra. Den första relationen är den mellan landets ledare, och folket.

Ledaren måste ta hand om folket – undersåtarna – på bästa sätt. Och en undersåte måste lyda och lita på ledaren. Om ledaren är grym eller orättvis kommer inte folket att vilja lyda, och om ledaren är för svag gör folket uppror. Det andra bandet är mellan en man och hans fru. Det tredje mellan föräldrar och barn, det fjärde mellan ett äldre syskon och ett yngre, och det femte är mellan en äldre vän och en yngre.

De här fem relationerna behöver vara i balans för att livet och samhället ska vara gott enligt Konfucius. Landets ledare måste ta god hand om undersåten, mannen om frun, föräldrarna om barnen, det äldre syskonet om det yngre och den äldre vännen om den yngre. Och de som blir omhändertagna måste visa respekt och lydnad tillbaka. Konfucius tror att alla människor kan lära sig att bli goda genom att utveckla goda egenskaper – dygder. De två viktigaste dygderna är: Välvilja eller medmänsklighet – Rén.

Förståelsen för vad som är gott tillsammans med viljan och förmågan att göra det – Yí. I det samhälle som Konfucius ser framför sig är det viktigt att alla anstränger sig för att uppfylla sina plikter och fylla sin funktion i de fem relationerna. Då fungerar balansen i samhället och i familjen. Samtidigt som Konfucius lära, konfucianismen, sprider sig i Kina, sprider sig också en annan religion och filosofi: daoismen. Båda lärorna tycker att balans är viktigt, och båda nämner motsatsparen yin och yang.

Utan den ena motsatsen kan inte den andra finnas. Det måste finnas en balans i allt. Det gäller alla motsatser, som ljus och mörker, eller maskulint och feminint. För konfucianerna hör balansen ihop med plikterna i samhället och i familjen. Många ser konfucianismen som en filosofi mer än en religion.

Men den är både och. Konfucius syn på landets ledare och en undersåte liknar hans syn på himlen och en människa. Med himlen – eller Tían som Konfucius säger – menar han en opersonlig gudomlig kraft som är alltet. Ungefär samma sak som det daoisterna kallar dao – vägen. Hur bevarar man då balansen i relationen mellan himlen och människan?

Jo, man utför bland annat vissa ritualer och gör rökelseoffer, eller dyrkar gudar och förfäder. Inom konfucianismen finns det flera böcker som anses viktiga. Förvandlingarnas bok - I Ching. I Ching består av en massa spådomar för framtiden. Man kastar speciella mynt eller stjälkar från en ört för att få fram ett mönster, och texterna berättar vad mönstret betyder.

I Ching används också av daoister och räknas som den kinesiska kulturens äldsta bok. Analekterna – eller Samtalen. I den står Konfucius idéer beskrivna i form av samtal mellan Konfucius och hans lärjungar. En av de saker Konfucius påstås ha sagt är: “Gör inte mot andra vad du inte vill att de ska göra mot dig.” Det här kallas “Den gyllene regeln”, och finns i olika versioner i olika religioner. Men Konfucius version anses vara den som först skrevs ner.