Världens undergång enligt judendomen

"Tidens slut" är ett uttryck som förekommer flera gånger i den hebreiska bibeln, Tanakh. Något som har stor betydelse vid tidens slut är det judiska heliga landet: Israel. Det judiska folket har tvingats bort från Israel flera gånger. Under 500-talet före vår tideräkning förvisas många till Babylon, och judarnas misslyckade uppror mot Romarriket år 70 och år 135 gör att många återigen tvingas i exil. I länderna de flyr till behandlas de ibland illa och utsätts för diskriminering.

Idag bor det judar på olika platser över hela världen. Den här stora, globala utspridningen kallas den judiska diasporan. En viktig del av judendomens föreställning om världens undergång är tanken att den judiska diasporan återvänder till sitt hemland – Israels återsamling. En profet vid namn Amos skriver att Gud sa: "Då skall jag vända ödet för mitt folk Israel." Han fortsätter: "Jag skall plantera dem i deras egen mark, och de skall aldrig mer ryckas upp ur den mark som jag har gett dem." När tidens slut närmar sig, tror många judar att Gud också kommer att utkämpa ett våldsamt krig mot två av ondskans företrädare: Gog och Magog. Det är den sista striden mellan gott och ont ...

och det goda kommer att vinna! Efter det här kriget tror många judar att en frälsare – en Messias – kommer att leda det judiska folket och föra med sig evig fred. I Jeremias bok i Tanakh står det att Messias kommer att vara en stor ledare, en kung, härstammande från kung David. Tiden när Messias regerar över alla människor kallas den messianska tidsåldern. Den har också ett annat namn: "olam ha-ba", vilket betyder "den kommande världen".

Den messianska tidsåldern är också slutet på världen som vi känner den. Många judar tror att vid den här tiden kommer Gud att väcka de döda till liv igen i den här kommande världen – de kommer att återuppstå. Men vad händer mellan döden och återuppståndelsen? Många judar tror på ett paradis som heter Gan Eden – Edens trädgård, och på en plats där människor görs medvetna om de negativa handlingar de utfört: Gehinnom. Gehinnom är inte helvetet, på det sätt som andra abrahamitiska religioner föreställer sig det.

Judendomen har aldrig tydligt definierat vad Gehinnom är. Den vanligaste uppfattningen är att det antingen är en plats för tillfällig bestraffning, eller för rening. En vanlig föreställning är att de flesta kommer att föras över från Gehinnom till Gan Eden efter tolv månader där, för att sedan vänta i Gan Eden på återuppståndelsen. Olika grenar av judendomen har lite olika uppfattningar om världens undergång. Bland de mest strikt traditionella – ortodoxa – judarna, har en av de viktigaste föreställningarna om tidens slut att göra med en viktig helig plats: det gamla templet i Jerusalem.

Det har förstörts två gånger, senaste gången år 70. Många ortodoxa judar tror att Messias kommer att återuppbygga templet. Det kommer då bli "det tredje templet". Andra judar avfärdar de ortodoxa idéerna om tidens slut. Många tror inte att världen kommer gå under, eller att de döda verkligen kommer återuppstå.

De tror inte på återuppbyggandet av templet, och är inte heller säkra på att Messias kommer att vara en faktisk person. De ser det som metaforer, för exilen i det förgångna, och för framtidens fridfulla messianska tidsålder.