Stenplaneterna

Det här är vårt solsystem, med åtta planeter. De här fyra planeterna närmast solen är mindre än de andra. De är Merkurius, Venus, Jorden och Mars. De brukar kallas för stenplaneterna, eftersom de har en fast yta bestående av sten och metaller. Alla fyra har en kärna av metall, till största delen bestående av järn.

Kärnan är omgiven av en mantel av smält sten, täckt av en skorpa av fast sten på ytan. På den fasta skorpans yta finns geologiska formationer, som vulkaner, sprickor och berg. Varje stenplanet är omgiven av ett lager av gas – en atmosfär. Stenplaneternas atmosfärer uppstod efter att planeten bildats. Gaserna i atmosfären kommer från vulkanutbrott, och från kometer som träffat ytan. Även om de har likheter, skiljer sig planeterna åt, och de har sina kännetecken.

Planeten närmast solen är Merkurius. Merkurius är den minsta planeten i solsystemet. Diametern är ungefär en tredejdel av jordens. Merkurius kärna utgör nästan två tredjedelar av planetens volym. Atmosfären är väldigt tunn, så den kan inte hålla kvar så mycket värme omkring planeten.

Temperaturen växlar mellan mer än 400 grader Celsius på dagen, och nära 200 minusgrader Celsius på natten. Merkurius roterar så långsamt kring sin axel, att det tar längre tid för den att rotera ett varv, än det tar för den att kretsa ett varv runt solen. Ett dygn på Merkurius tar två Merkurius-år! Merkurius yta har många kratrar, vilket gör att den liknar ytan på vår måne. Den andra planeten från solen, Venus, är ungefär lika stor som jorden.

Venus har den tätaste atmosfären av alla stenplaneter. Den här täta atmosfären består mest av koldioxid, som håller kvar så mycket värme från solen att Venus är den varmaste planeten i hela solsystemet. Venus roterar väldigt långsamt, till och med långsammare än Merkurius. Ett dygn på Venus motsvarar ungefär 243 jorddygn. Venus roterar dessutom i motsatt riktning jämfört med de andra planeterna i solsystemet.

På Venus yta finns det berg, dalar och tiotusentals vulkaner. Venus och Merkurius är de enda planeterna i solsystemet som inte har några månar. Den tredje planeten från solen är vår jord. Jorden har en naturlig satellit – månen. Jorden är den enda planet vi känner till som har någon form av liv.

En anledning till att det kan finnas liv här är tätheten och sammansättningen av jordens atmosfär; den gör att temperaturen hålls relativt jämn. En annan anledning är att det finns flytande vatten som täcker ungefär två tredjedelar av planetens yta. Den yttersta stenplaneten i solsystemet är Mars. Dess atmosfär består till största delen av koldioxid och kvävgas, och är väldigt tunn. Det gör Mars väldigt kall, med en medeltemperatur runt minus 60 grader Celsius.

Mars har två små månar, Phobos och Deimos. Ytan på Mars är täckt av ett fint damm av järnoxid, som ger planeten dess speciella röda färg. Mars har solsystemets högsta berg, och den djupaste sprickdalen. Mars är också den planet vi vet allra mest om, efter jorden. Just nu finns det flera robotar på ytan av Mars, som tar bilder och samlar in data.

Stenplaneterna i vårt solsystem har studerats i hundratals år. Vi vet mycket om dem, men det finns fortfarande mycket kvar att upptäcka.