Optiska mikroskop
Vilket instrument låter oss se små organismer som inte kan ses med blotta ögat?
Om du frågar någon vad som orsakar flest sjukdomar skulle de förmodligen inte behöva fundera länge på svaret: bakterier och virus! De här små mikroberna attackerar cellerna som våra kroppar består av, och det gör oss sjuka! Men det har inte alltid varit uppenbart. Det var inte förrän under andra hälften av 1600-talet som människor insåg att det fanns bakterier, eller ens att det fanns celler. Varför?
Helt enkelt för att det inte fanns något sätt att se dem! Den minsta sak en person kan se med blotta ögat är ungefär lika tjock som spetsen på ett hårstrå. Men uppfinningen av det optiska mikroskopet gjorde det möjligt för oss att se det osynliga! Det här är ett av de första optiska mikroskopen, byggt omkring 1590. Det består av ett rör med två utåtbuktande linser monterade i vardera änden.
När du tittar på något genom röret, kommer ljus som reflekteras från föremålet in genom den första linsen. Den första linsen kallas objektivet och den skapar en förstorad bild. Bilden förstoras ytterligare av den andra linsen – okularet. Den slutliga bilden som når ögat ser några gånger större ut än det faktiska föremålet. Det här mikroskopet använder ljus, och det har mer än en lins – det är ett sammansatt ljusmikroskop.
Utformningen är ganska enkel, och bilden blir rätt suddig och mörk. Men designen och linserna förbättras med tiden, och kvaliteten på bilder och förstoring blir bättre. Vid andra hälften av 1600-talet kan mikroskop förstora bilder upp till 270 gånger, tillräckligt för att observera celler och bakterier för första gången. Idag är optiska mikroskop mycket mer avancerade, men det grundläggande sättet de fungerar på är fortfarande detsamma. Vi tar en titt!
Längst ner på mikroskopet finns en ljuskälla. Det kan vara antingen en liten lampa eller en spegel som låter dig rikta ljuset. Ovanför ljuskällan finns objektbordet. Här lägger du föremålet du vill se – preparatet. Preparatet måste vara riktigt tunt och placeras på en genomskinlig platta så att ljuset kan komma igenom och nå objektivet.
De flesta mikroskop har flera objektiv som sitter på ett roterande hjul, som kallas revolver eller nosstycke. De olika objektiven har linser som ger olika förstoringsgrader. Med hjälp av hjulet kan du växla mellan dem. Precis som de första mikroskopen förstorar linserna i objektivet bilden, som förstoras ytterligare av linser i okularet. Men om ett preparat inte ligger på rätt avstånd från linsen blir bilden suddig.
Lyckligtvis finns det fokusvred som gör att vi kan justera avståndet med stor precision tills bilden är i fokus. Storleken på den slutliga bilden du ser beror på kombinationen av linser som används i objektivet och okularet. Om du multiplicerar graden av förstoring för okularet och objektivet, får du ett tal som beskriver den totala förstoringen. Om du till exempel använder ett okular som förstorar 10 gånger och ett objektiv som förstorar 20 gånger kommer den totala förstoringen att vara lika med 10 gånger 20: 200. Bilden blir 200 gånger större än det faktiska preparatet.
Den maximala förstoringen för vanliga mikroskop – sådana som används i skolor eller av amatörer – är cirka 400 gånger. Men professionella optiska mikroskop kan förstora en bild upp till 1500 gånger! Optiska mikroskop gör att vi kan lära oss mer om mikrober, sjukdomar och de celler som bygger upp våra kroppar. Och vartefter mikroskopen blir bättre och mer avancerade, vem vet vad vi kan upptäcka i mikroskopet härnäst ...?