Samernas historia och traditioner

För 12 000 år sedan var nästan hela den skandinaviska halvön täckt av ett tjockt lager is. Det är istid. Men klimatet förändras. Det blir varmare, och glaciären smälter, först vid kusterna. När isen smälter, vandrar människor in i området.

De lever på fiske och jakt, och på vad de kan hitta i skogen och på fjället. De rör sig över stora områden beroende på var de kan hitta mat – de är nomader. Det tunga istäcket tryckte ner mycket av marken i havet. Nu när isen är borta höjer sig landet igen, lite grann varje år. Efter flera tusen år, ca 500 före vår tideräkning, är landområdet mycket större, och havet mindre.

Nu vandrar en ny grupp människor in i området. De har sitt ursprung i nuvarande Ryssland. Kanske följer de efter vilda renar som rört sig in i Skandinavien. De här grupperna beblandar sig, och utvecklar gemensamma språk och traditioner. De blir samer, och utvecklar den samiska kulturen.

Människorna som bor i området kallar sitt land för Sápmi. Sápmi sträcker sig från norra Sverige, Norge och Finland, hela vägen till Kolahalvön i Ryssland. Klimatet och naturen är krävande att leva i. Sommaren är kort, och det är svårt att ta sig fram när kärren och myrarna är blöta. Vintrarna är långa och kalla, med mycket snö.

Samerna utvecklar skidor som gör att de lättare kan ta sig fram över den frusna marken. De drar barn och tillhörigheter i kälkar över snön. Kälken kallas för en ackja. Tidigt jagar samerna vilda renar. Omkring år 500 börjar de hålla tama renar, och samla dem i stora hjordar.

Renskötsel blir en central del av den samiska kulturen. Renen används för transporter, eftersom de kan dra ackjan. Och renen ger kött, och mjölk som man kan göra ost av. Allt på renen tas tillvara när man slaktat den. Renskinn, med dess tjocka päls, ger skydd mot den stränga kylan.

Av hudarna kan man sy kläder, skor och väskor. Även hornen och benen tas omhand. Knivar och andra redskap har ofta utsmyckningar av renhorn, om de inte är helt gjorda av horn. Alla redskap man behöver tillverkas av material från naturen. Den här mjölkkannan är gjord av en knöl som ibland växer på björkstammar. Det här kärlet är gjort av björkens bark – näver.

Slöjd är en viktig del av den samiska traditionen. Redskapen är livsviktiga, och de går också att byta mot salt eller annat som man behöver. Samerna har handlat med andra folk i tusentals år. Samerna lever som nomader och flyttar, till fots eller på skidor, till de platser där renarna kan finna bete. Sover gör de i ett slags tält, kåtor.

Golvet inne i kåtan är täckt med ris från gran och björk, och ovanpå riset ligger renskinn som skyddar mot den kalla marken. I mitten finns eldstaden, árran. Samerna har en religion som är starkt präglad av närheten till naturen. Varje gud eller gudinna råder över en speciell djurart. Om jakten blir lyckad, är det för att gudarna delar med sig av sin rikedom.

En centralperson i det samiska samhället har kontakt med andarna och gudarna, och kallas nåjd. Nåjden kommunicerar med andevärlden med hjälp av en trumma. Han, eller hon, är siare och läkare, och det är han eller hon som håller i samesamhällets religiösa ceremonier. Den samiska kulturen dominerar i Sápmi under många hundra år. Men samernas kultur och religion ska komma att hotas.

På 1300-talet börjar de skandinaviska kungarna hävda rätten också till de nordligaste områdena i Skandinavien. Livet blir nu svårare för samerna.