Massmedia

När Lina vaknar på morgonen brukar hon kolla nyheterna på mobilen, för att få reda på vad som hänt under natten. Hennes mamma brukar läsa morgontidningen. Medan hennes pappa tycker bättre om att lyssna på nyheterna på radion. Linas lillebror Leon, är inte intresserad av nyheter. Han tittar hellre på sporten.

Tidningar, tv, radio är olika exempel på mass-medier. Vi ägnar en stor del av vår vakna tid åt olika medier. Det vi läser, hör och ser påverkar vår bild av världen och de beslut vi fattar i vardagen. För länge sen, innan det fanns massmedier, gick all kommunikation från människa till människa. Den som berättade en nyhet vände sig direkt till den som lyssnade.

Information från andra ställen kom inte så ofta, och när den väl gjorde det, förmedlades den nästan alltid genom någon som hade stor makt och inflytande i samhället. Därför visste människor också väldigt lite om vad som hände ute i världen. Och de visste bara sådant som de som bestämde ville att de skulle få veta. Direkt kommunikation mellan människor är förstås viktig än idag. Vi pratar med andra för att berätta hur vi mår och vad som händer i våra dagliga liv.

Men för att informera oss om vad som händer ute i världen och i politiken vänder vi oss oftast till medierna, och läser och lyssnar till de som jobbar där - journalister. Journalisterna för inte bara vidare det som politikerna säger. De granskar också det politikerna säger och gör och försöker ta reda på om politikerna talar sanning och om de gör det de lovat. Utan medier skulle det därför vara svårt att veta hur våra folkvalda politiker sköter sitt jobb. Så, medierna behövs för att demokratin ska fungera.

För att medierna ska kunna granska politikerna är det nödvändigt att politikerna inte bestämmer vad medierna skall rapportera om. Medierna måste vara fria och oberoende. Länder som är diktaturer saknar oftast fria och oberoende medier. I sådana länder är det vanligt att staten förbjuder, tystar ner, eller hemlighåller viss information eller vissa budskap från att bli publicerad — de censurerar medierna. Och om politikerna har möjlighet att censurera medierna, slutar det oftast med att medierna bara får rapportera om sånt som får regimen att framstå som bra och stark.

I såna sammanhang spelar det inte så stor roll om informationen är sann eller falsk. Om journalister bryter mot censurreglerna i en diktatur, riskerar de att hamna i fängelse. Eller så riskerar tevekanalen eller tidningen att stängas ner. Medierna berättar inte bara vad som har hänt i världen och politiken. De kommenterar saker också.

Då handlar det inte bara om fakta längre, utan också om åsikter och tolkningar. Då är medierna med och diskuterar viktiga frågor, och bidrar med argument, jämförelser och analyser. När en stor del av människorna i ett samhälle läser, lyssnar och tittar på samma medier, skapas en gemensam uppfattning om samhället. Alla behöver inte hålla med varandra i alla frågor, men man känner till samma frågor och känner igen de viktigaste argumenten i frågorna. När medierna fungerar så, har vi ett offentligt samtal, en gemensam bild av vad samhället är, med alla sina konflikter och oenigheter.

Så, man kan säga att medierna har ett uppdrag i samhället, ungefär så här: Att sprida information Att granska makten Att kommentera, analysera och diskutera Och att bidra till det offentliga samtalet, till vår gemensamma bild av vad samhället är och vart vi är på väg.