Radio och TV

Varje dag använder du säkert flera olika medier, i skrift, tal, bild och video. Men så har det inte alltid varit. För 100 år sedan, var brev fortfarande det vanligaste sättet att kommunicera mellan människor som inte befann sig nära varandra. Hade man riktigt bråttom kunde man telegrafera meddelanden: skicka telegram. När telefonen senare blev vanligare, tog den över telegrafens roll för snabba meddelanden.

Brev, telegram och telefon har det gemensamt att de går från en person till en annan. Annat var det med dagstidningarna. De spred information till många personer samtidigt. Man kunde också gå till den lokala biografen, och se en journalfilm - ett slags nyhetsprogram på bio. Att se nyheterna var något helt nytt.

Nu behövde inte allt förklaras i ord längre. Tittarna kunde själva se hur en brand slukade ett hus, hur soldater ryckte fram i något krig, och hur de stora skyskraporna växte upp mot skyn i Amerika. Att se rörliga bilder engagerade publiken på ett annat sätt än att läsa tidningen. Det var som att världen kom närmare, och som att man själv var med. Ungefär samtidigt som journalfilmerna, blev ett annat massmedium också vanligare: radion.

Tack vare den tekniska uppfinningen elektronröret, blev radioapparater billigare och enklare att använda än tidigare. Massor av nya radiostationer startade, och nu fanns för första gången ett medium som var lika snabbt som telefonen, och som samtidigt kunde nå lika många som tidningen. Nyheter nådde ut till lyssnarna snabbt, och det gick plötsligt att följa stora världshändelser, timme för timme. Det var förstås inga bilder i radion, men precis som journalfilmen, kunde radion väcka känslomässiga reaktioner på ett helt annat sätt än tidningen. När Adolf Hitler tog makten i Tyskland på 1930-talet, drog han nytta av just det, och sände tal i radion, för att väcka känslor av: Nationalism, tysk gemenskap, fientlighet mot utomstående, och lust till revansch, efter det svidande nederlaget i första världskriget.

Sextio år senare, på 1990-talet, skulle radion återigen få en liknande roll, i det brutala folkmordet i Rwanda, där radion användes på ett liknande sätt. Uppemot en miljon människor mördades under tre månader, till följd av en hatkampanj, där radion hade en viktig roll. Efter radion kom nästa stora media-innovation: Den hade rörliga bilder, och väckte känslor, precis som journalfilmerna. Och den nådde massor av människor, ända in i vardagsrummet, precis som radion. Det här handlar förstås om TV:n.

På 1950-talet blev teve snabbt vanligt i hemmen, först i USA, och senare i Europa. Tekniken som man använde för att sända ut radio och TV, kostade mycket pengar. Det behövdes höga antenner och massor med avancerad utrustning. Det var ofta staten som byggde den tekniken, och som drev de första TV-kanalerna. De statliga medieföretag som etablerades då, brukar kallas för Public Service-företag - alltså media i allmänhetens tjänst.

Det mest kända av public service-företagen är BBC - British Broadcasting Corporation, som finns än idag. Senare kom man på andra tekniker att sända ut TV-programmen med... ... via satelliter, som snurrar runt jorden och sänder signalerna, som man tar emot med en parabolantenn… ...eller genom kablar i marken som leder fram till varje hus eller lägenhet. TV-kanaler som sänder via satellit eller kabel är nästan alltid privatägda. Ofta kostar de pengar att se på, och har reklam.

Testa det här: Välj ut ett par, tre, olika nyheter från veckan som gått. Leta rätt på hur nyheten har förmedlats i olika medier: public serviceteve, kabel-TV, radionyheter och dagstidningar, och jämför. Vilken berättar med flest ord? Vilken vädjar mest till känslor? Verkar det som om nyheten förändras, beroende på om den berättas i TV, radio eller tidningen?

Kan mediet påverka budskapet?