Tryck- och yttrandefrihet i Sverige

Demokrati, det är mycket mer än att bara gå och rösta vart fjärde år. Mellan valen är det de demokratiska institutionerna: lagarna, de grundläggande fri- och rättigheterna, domstolarna, "och myndigheterna med sina regler, " som är den ram, som håller ihop det demokratiska systemet. Särskilt viktiga är grundlagarna. Och två av dem är: Tryckfrihetsförordningen Och Yttrandefrihetsgrundlagen. Tillsammans är det de som reglerar mediernas frihet och begränsningar.

Tryckfrihetsförordningen är riktigt gammal. I sin allra första version infördes den faktiskt redan den 2 december 1766. Sverige fick därmed världens första lag som skyddar pressfriheten. Men Tryckfrihetsförordningen skyddar just bara tryckta saker. Alltså, tidningar, tidskrifter och böcker.

Teve, radio och internet täcks inte alls in av lagen. Så, 1992 fick vi i Sverige en ny grundlag, som fyller i de luckorna: Yttrandefrihetsgrundlagen. De här lagarna — TF och YGL kan vi kalla dem säger ungefär samma sak båda två, med skillnaden att de gäller för olika medier. Du måste inte kunna dem utantill, men några saker, är bra att känna till med TF och YGL. Här är fem av dem.

För det första: du har rättighet att ge ut vilka böcker, tidskrifter och tidningar du vill. Dessutom har du rätt att uttrycka dina tankar, åsikter och känslor i radio, i tv och på webben. För det andra: Staten får aldrig kräva att i förväg få granska det du har tänkt att publicera. Staten får alltså inte censurera dig. (Utom i ett fall: staten förhandsgranskar faktiskt fortfarande filmer som går upp på bio, och sätter åldersgränser.) Den tredje saken du bör veta, är att du faktiskt inte får säga riktigt allting. Även om inte staten kan förhandsgranska och censurera dig, så kan du bli dömd i domstol om du sprider information som... ...skadar Sveriges säkerhet som land. ...eller som är hemliga av något annat skäl. Om du är läkare får du till exempel inte sprida information om dina patienter.

Sån information är belagd med sekretess. ...eller hets mot folkgrupp, alltså hat mot en del av befolkningen baserat på ursprung, religion, eller sexuell läggning. ...eller, om du hotar och sprider grova förolämpningar och lögner om folk: förtal. Så länge du låter bli de här sakerna, får du säga vad du vill, i tidningar, på teve och på nätet. Den fjärde grejen som är bra att känna till om tryck- och yttrandefriheterna: För att medierna ska skyddas av de här lagarna måste de ha en ansvarig utgivare. Det ska vara en vuxen person, som bor i Sverige, som säger "jag är ansvarig för den här tidningen", eller bloggen, eller vad det kan vara. Om tidningen eller bloggen sen bryter mot någon av reglerna, till exempel avslöjar militära hemligheter eller sprider rasistiska hot, så är det den ansvarige utgivaren som kan hamna i fängelse.

Sista viktiga grejen med tryck- och yttrandefriheten: Du har rätt att prata med journalister och du har rätt att vara anonym. Säg att du är polis till exempel, och du känner till att några andra poliser inte sköter sitt jobb. Då har du rätt att berätta det för media. Och den journalist som du berättar det för, är skyldig att skydda din identitet. Det här kallas för källskydd.

Om journalisten slarvar med att skydda sin källa så kan denne dömas till fängelse. Och inte bara det: det är också förbjudet för myndigheter att ens försöka ta reda på vem som har lämnat en uppgift. Och om till exempel din chef på polisen, ändå skulle få reda på att det var du som lämnade uppgifterna, så är det också förbjudet för att straffa dig för det. Där har du dem: Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen, i fem punkter.