Rättegång

Jaha, nu verkar de vara klara här. Ordföranden ber åklagaren berätta vad den tilltalade är åtalad för. Det är bara en åtalspunkt: misshandel. Sen är det målsägarbiträdets tur. Hon berättar att målsäganden också begär ett skadestånd.

Alltså att den tilltalade skall betala pengar till målsäganden, som kompensation för hans lidande. Och nu går ordet till den tilltalade. Erkänner han? Nähä, inte det. Och inte tycker han att han skall betala skadestånd heller.

Sen får åklagaren och försvaradvokaten i tur och ordning berätta sin version av vad de anser har hänt. Det kallas för att de gör var sin sakframställan. Åklagaren visar också några fotografier som finns i polisens förundersökning, som visar hur illa slagen målsäganden blev. De bilderna är bevismaterial. Åklagarens sakframställan av vad som har hänt är väldigt olik den som försvaret gör. Är det ens samma händelse de beskriver? Alltihop hände ju sent på natten, och de flesta som var där hade druckit. Och det fanns inga övervakningskameror som fångade det på film heller.

Så det är inte så lätt att veta vad som egentligen hände. Nu är det dags att höra vad målsägaren har att säga. Åklagaren, målsägarbiträdet, försvarsadvokaten och rättens ordförande får allihop ställa frågor till målsäganden. Det är dags för förhör. Ofta börjar åklagaren med att be målsäganden berätta med egna ord, vad som hände. Är du helt säker på att du såg rätt? Hur kändes det för dig?

Hade du druckit alkohol? Vad hände sen? När alla fyra har ställt sina frågor färdigt är det den tilltalades tur att bli förhörd. Han får berätta sin version av vad som hänt, och sen svara på frågor, i tur och ordning från åklagaren, målsägarbiträdet, advokaten och rättens ordförande. Fortfarande kan det vara svårt för domarna att veta vem de ska tro på.

Men det var faktiskt en person där, som såg vad som hände, som blev vittne. Och nu är det dags att kalla in vittnet. Först måste vittnet lova att tala sanning. Hon avlägger en ed. Ordföranden läser upp eden och vittnet säger efter.

Om ett vittne ljuger, efter att lovat att tala sanning, så är det ett brott. Brottet att tala osanning under ed kallas för mened. Nu ställer först åklagaren och sen advokaten sina frågor till vittnet. Vittnet är bara med just när hon blir förhörd. Hon får inte höra vad som sägs innan hon kommer in, för att hon inte skall påverkas av de andra personernas berättelser.

Nu är vittnesförhöret slut, och vittnet får gå. Men vi är inte riktig klara. Först skall rättens ordförande läsa upp vad rätten vet om den tilltalades bakgrund: har han till exempel begått några brott förut? Den tilltalade får också berätta om sin privatekonomi. Det spelar nämligen roll om rätten vill döma honom till dagsböter.

Det är ett belopp som måste betalas, som står i förhållande till personens inkomst. Nu är det nästan slut. Först skall bara åklagaren och advokaten göra sina slutanföranden. Då får de sammanfatta sin version av vad som hänt, hänvisa till det som kommit fram i förhandlingen, och säga vad de anser att rätten skall fatta för beslut. Åklagaren tycker att förhören, vittnet och bevisningen tillsammans visar det målsägaren säger är sant, och föreslår att rätten skall döma den tilltalade till fängelse, han yrkar på fängelse. Advokaten däremot, hänvisar till de delar av förhören där både målsägaren och vittnet varit tveksamma över sina minnen.

Hon anser att den tilltalades berättelse är den som är mest trovärdig. Advokaten yrkar att den tilltalade ska frikännas. Det var det. Nu får alla utom domarna och notarien gå ut. För nu skall rätten skall överlägga.