Sveriges ekonomiska historia: 1850-1914

Sverige är idag ett rikt land. Men det har det inte alltid varit... Fram till mitten av 1800-talet, arbetar de allra flesta i Sverige i jordbruket. Livet på landet är vid den här tiden ungefär som det hade varit i flera hundra år: Man arbetar hårt, och mest för hand. När det var dåliga år och säden inte växte som den skulle, svälter man.

Nere på kontinenten, och i Storbritannien, har industrialiseringen redan hunnit långt, men inte i Sverige. Men så, under 1800-talets andra hälft, börjar saker hända, och det ganska snabbt. Jordbruket utvecklas, bland annat genom att man använder bättre verktyg, men framför allt till följd av nya lagar, som förändrar hur bönderna äger och delar upp åkermarken mellan sig. Genom den här förändringen — skiftesreformen — blir jordbruket mer effektivt. En mindre andel av befolkningen arbetar nu som bönder, men de kan ändå producera lika mycket, eller till och med mer, mat än tidigare.

Mer mat och bättre mediciner gör att befolkningen växer. Och nu är det obligatoriskt att gå i skolan, så den växande befolkningen blir också mer utbildad än tidigare. Alla behövs inte i jordbruket längre. Och utan arbete, svälter många. En del emigrerar till Nordamerika.

Andra tar sig till fabrikerna för att söka arbete. De sista av de gamla lagarna, som hade styrt vem som fick arbeta inom vilken bransch — skråväsendet — skrotas äntligen helt och hållet, så nu kan folk välja själva vad de ska arbeta med. Från hela Europa, ökar efterfrågan på varor som Sverige kan sälja: virke, pappersmassa, stål och jordbruksprodukter. Allt eftersom Sverige industrialiseras, minskar andelen av befolkningen som arbetar med jordbruk, och tre andra branscher börjar dominera den svenska ekonomin. Den första är förstås järnmalmen, och ståltillverkningen.

Nya metoder gör produktionen mer effektiv, efterfrågan har ökat, och branschen växer snabbt, och ger många arbete. Den andra är skogen. Timmer, och brädor behövs till byggnader, och pappersmassa och papper för att försörja alla de nya tidningarna nere i Europa. Den tredje nya stora branschen, som kommer något senare, är verkstadsindustrin. Nya fabriker med moderna maskiner tillverkar allt från tändstickor till kullager, telefoner och ångturbiner.

Sverige var inte bara lyckligt lottat, med rika naturresurser, som stora skogar och mycket järnmalm. I den alltmer välutbildade befolkningen finns också flera skickliga ingenjörer och uppfinnare. Samtidigt har många av de lagar och regler som gjorde det svårt att starta och driva nya företag försvunnit. Nya ideer har växt fram i andra länder, idéer som man kan kopiera och förbättra. Sverige håller på att bli en industrination på riktigt.

I det nya industrisamhället är inte längre adel, präster, borgare och bönder ett relevant sätt att dela upp befolkningen i. Nu är arbetarna — alltså de som är anställda i gruvorna, stålverken, skogarna, sågarna och fabrikerna - en stor och viktig grupp. En annan ny grupp, som i och för sig är mycket mindre, men också betydelsefull för ekonomin, är de som äger stålverken, sågarna och fabrikerna — kapitalägarna. Folk lever annorlunda nu, än under bondesamhället, och nya konflikter uppstår, och man ställer andra krav på samhället. Tryggheten man fick från familjen och gården, finns inte längre alltid tillgängligt.

Den här nya sociala situationen, leder till att nya politiska partier bildas, som representer de nya grupperna i industrisamhället. Socialdemokraterna representer arbetarna, och Högerpartiet (som senare skall byta namn till Moderaterna) representerar kapitalägarna. Under de här åren, från sådär 1850, fram till första världskriget, genomgår svensk ekonomi en mycket omfattande förändring, både på landsbygden och i städerna. Sverige är fortfarande inte ett särskilt rikt land, men det är på god väg att bli ett.