Sveriges ekonomiska historia: 1914-1945

När första världskriget bryter ut, arbetar fortfarande ungefär halva Sveriges befolkning inom jordbruket. Resten arbetar till största delen, antingen inom industrin — ofta i en fabrik — eller med tjänster, med jobb som till exempel möbelsnickare, frisör, läkare eller kanske springschas. Sverige står utanför första världskriget, och till en början gynnar det svensk ekonomi. Länderna som krigar behöver mycket material, och Sverige kan exportera mycket av det, särskilt till Tyskland. Men allt går inte lika bra.

Det blir missväxt i jordbruket, och på grund av kriget i Europa, är det svårt att importera tillräckligt med mat. Det utbryter stora bråk, kravaller, på gatorna, och folk talar om revolution, som i Ryssland. Regeringen, som leds av högerpartiet, pressas hårt och tappar inflytande. Då passar Socialdemokraterna och Liberalerna på, att tvinga fram införandet av allmän och lika rösträtt. 1921 kan kvinnor för första gången rösta i Sverige.

Efter första världskriget är det fred i stora delar av Europa i 20 år, men det är ändå svåra år. Två djupa ekonomiska kriser inträffar under den här perioden, som påverkar nästan hela världen. Under den första av dem, 1920-talskrisen, stiger arbetslösheten i Sverige till över 30 procent, och många företag går i konkurs. Under den här tiden finns nästan inget inget stöd eller bidrag till arbetslösa och fattiga. Det är en tid fylld av konflikter, mellan staten och medborgarna och mellan arbetsgivare och de anställda, ofta representerade av sina fackföreningar.

De svenska företagen som inte gått i konkurs, hämtar sig ganska snabbt, och kommer till och med ut ur krisen starkare än de var före. Men för folket tar det lång tid innan de hårda åren är över och arbetslösheten sjunker igen... Och tio år senare är det dags igen! Under trettio-talskrisen stiger arbetslösheten återigen, så högt att var fjärde vuxen står utan jobb. Precis som under 20-talskrisen, är 30-talskrisen en svår period för befolkning och företag… men det är också den period då svenska företag utvecklas som mest, i förhållande till omvärlden.

Det märks kanske inte riktigt, men Sverige är i allt snabbare takt på väg att bli ett rikt land. Under 30-talskrisen är staten mer aktiv än under 20-talskrisen. Man skapar särskilda jobb, beredskapsarbeten, för att få ner arbetslösheten. Det här är stor förändring i hur man ser på ekonomin, och statens roll. Nu sprids en teori, som säger att staten både kan och bör, inta en aktiv position och påverka ekonomin.

I dåliga tider skall staten hjälpa till och knuffa igång ekonomin igen; bygga vägar och broar, se till att folk får jobb och lön - så de kan börja handla, så att fler kan få jobb. Och i goda tider ska staten bromsa in ekonomin litegrann, och minska sina investeringar, så det inte går för fort. Både fackföreningarna, och de ledande nationalekonomerna är överens om att det här är en bra politik .Tack vare den här politiken leder 30-talskrisen inte till lika stora konflikter som 20-talskrisen gjorde. Den svenska arbetsmarknaden kännetecknas alltmer av samförstånd, och mindre av konflikter och strejker. 1938 träffas fackföreningarnas och arbetsgivarnas organisationer i Saltsjöbaden, utanför Stockholm, och skriver ett avtal, Saltsjöbadsavtalet.

Det är en överenskommelse om hur arbetsgivarna och fackföreningarna skall förhandla och komma överens utan att behöva ta till strejk, lockout, eller andra konfliktåtgärder. När andra världskriget bryter ut, står Sverige återigen utanför. Även om det är hårda tider, med hög arbetslöshet, slipper Sverige undan den enorma förstörelse som sveper över Europa och världen. Och återigen gynnas svensk ekonomi av ökad efterfrågan, på järnmalm, stål, virke, spannmål och maskiner. När kriget är över ligger Europa i ruiner, och många av de svenska företagens konkurrenter har inga fabriker kvar. Svensk ekonomi fortsätter växa.