Det ekonomiska kretsloppet

Marias pappa jobbar för ett stort företag. Varje månad får han lön. Ganska mycket lön – han har ett bra jobb. Men, när månaden är slut, är pengarna också nästan alltid slut. Marias pappa säger att “det mesta går till skatt”.

Vad betyder det egentligen? Ligger de i någon … skattkista nånstans? Nä, vi tar det från början. Vi kallar Marias familj för ett hushåll. Ett hushåll, det är en eller flera personer som bor tillsammans, och har delad ekonomi.

Ett hushåll kan se ut lite hur som helst – mamma-pappa-barn, en förälder med två barn, några kompisar som delar en lägenhet, två vuxna utan barn … Ja, du fattar. Om någon i hushållet jobbar för ett företag, så får hushållet in pengar, i form av lön. Och företaget får arbete utfört åt sig. Man kan säga att företaget köper arbete av sina anställda. För pengarna som hushållen får in i lön, går en del åt till att köpa varor och tjänster från andra företag.

Då får företagen in pengar i form av betalningar. Men så var det det där med skatt. En del av pengarna som hushållen tjänar i lön, får de inte behålla: De går till skatt, till kommunen, regionen och staten. De tre kallas för den offentliga sektorn. Offentlig, det betyder för alla, eller gemensam.

Motsatsen är enskild, eller privat. Både hushållen och företagen betalar skatt till den offentliga sektorn. I gengäld får hushållen tjänster från den offentliga sektorn. Som skola, sjukvård, polis, vägar och broar. Den privata sektorn får också en del tjänster – företagen använder ju också vägarna, och kan också ringa polisen.

Men det är inte bara tjänster som går från det offentliga till det privata – det går pengar också! Hushållen får studiebidrag, pensioner, barnbidrag och andra pengar, som förs över från stat och kommun. De överföringarna kallas ibland för transfereringar. Marias mamma jobbar också, men inte för ett företag. Hon är läkare, och hon är anställd av regionen – alltså av den offentliga sektorn.

Så hushållen kan få lön från den offentliga sektorn också. Och den offentliga sektorn köper arbete av hushållen. Det blir lite rörigt med alla pilar här uppe. Vi delar upp den offentliga sektorn i två. En del har hand om pengarna.

Vi kallar den för offentliga finanser. Det är den delen som tar in skatt och betalar ut transfereringar. Och den andra delen kallar vi för offentlig produktion. Det är där Marias mamma jobbar. De producerar tjänster.

Som skola och sjukvård till exempel. Där har du dem, de viktigaste aktörerna i samhällets ekonomi: hushållen, företagen, och den offentliga sektorn. Nej vänta. Det fattas någonting. Det finns banker också.

Ja, de är väl egentligen ett slags företag de också, men de är lite speciella. Banker lånar ut pengar, både till hushåll och till företag. Och i gengäld får de ränta. Ska vi vara petiga, så är det faktiskt inte bara banker som gör det här. Det finns andra företag också, som inte är riktiga banker, som lånar ut pengar och tar ränta.

Vi kan kalla dem kreditinstitut, så är det ingen av dem som känner sig utanför. Så. Nu har vi en enkel modell över ett lands ekonomi, med fyra olika aktörer. Tja, vi kan väl rita in lite handel med andra länder också. Hushåll och företag kan köpa saker från andra länder.

Det kallar vi för import. Och många företag säljer sina varor till utlandet, och får betalt för det. Det kallar vi export. Nu får det räcka. Verkligheten är förstås mer komplicerad, men den här modellen räcker långt.