Liberalism

Lever inte vi i den bästa av tider, va? Demokrati, yttrandefrihet, pressfrihet, religionsfrihet… Skojar du? Har du en aning om hur mycket orättvisor det finns i världen? Visst finns det massor av orättvisor kvar. Men vi är på rätt väg - det var definitivt sämre förr.

Jo, men så är det: allt fler människor lever fria från diktatur. Det beror väl på vad man menar med diktatur. Är vi inte alla slavar under pengarna och konsumtionen? De samhällen som du kallar fria, det är ju där folk är som mest styrda av multinationella storföretag! Nja, diktatur handlar om var staten får sin makt ifrån. Alltså: i ett bra samhälle, där har de som bestämmer fått makten av folket.

Folket säger liksom: “okej ni får lov att bestämma under en period, men bara så länge ni bestämmer på ett sätt som gynnar folket. Börjar ni gynna er själva, på folkets bekostnad, då kommer vi låta någon annan bestämma istället.” Det är liksom ett avtal mellan folket och regeringen — ett samhällskontrakt. Folket, vi alltså, låter regeringen ha makten, vi delegerar makten till dem. Och om de missbrukar den kan vi ta tillbaka den. Och det är just därför som man måste skilja på staten och religionen.

Staten är till för människorna, inte för Gud. Hmmm. Fast underskattar inte du religionens betydelse för samhället nu? Det finns en anledning att religionen har en viktig roll i alla civilisationer vi känner till. Om du försöker utrota religionen, kommer du märka hur viktig den är för ett stabilt samhälle.

Jag sa inte att man skall utrota religionen. Tvärtom: vi måste vara toleranta mot alla religioner. Alla är fria att tro på vilken religion de vill, men ingen kan tvingas att tro. Och det är därför de mänskliga rättigheterna är så viktiga: de handlar om att var och en som individ är fri att tro, säga och leva som han eller hon vill. Och ingen har rätt att kränka de rättigheterna.

Alltså: samhället består av individer, och det är statens uppgift att låta de individerna vara så fria som möjligt. Sakta i backarna nu unge man. Samhället består också av familjer. Och av släkter. Och företag.

Hur skulle det se ut om alla bara brydde sig om sig själva och sin egen njutning? Samhället skulle rasa ihop! Om du bara tittar på varje individ för sig, så missar du de stora frågorna — hur makten är fördelad i samhället. Vi arbetare måste hålla ihop för det gemensamma intresset — för kollektivet. Det är mycket viktigare än vad varje individ råkar ha lust med!

Jodå, visst behöver vi andra människor — människan är i grunden social, och vi samarbetar gärna med andra. Men sånt måste vara frivilligt, och bygga på överenskommelser som båda parter accepterar. Allt annat är förtryck, även om det sker inom en familj eller ett företag. Och vart leder ett sånt här fokus på individens intresse? Jo, till ett egoistiskt samhälle, där de rika bara blir rikare!

Inte alls. Ta en bagare till exempel; han vill sälja mera bröd, för sin egen skull — sin egennytta. Men han säljer bara mer bröd, om de bröd som han bakar är bättre eller billigare än de andra bagarnas bröd. Och det tjänar hans kunder på. Så, det är inte från bagarens välvilja vi förväntar oss bröd på bordet, utan från hans egenintresse.

Hm, säkert. Åh, till mig? Så gott!