Vänsterpartiet

Första världskriget rasar i Europa. I Sverige är det ont om mat. Folk är hungriga och arga. De konservativa har förlorat regeringsmakten till liberalerna och socialdemokraterna. Socialdemokraterna vill genomföra reformer lite i taget, gradvis.

Men en del av dem nöjer sig inte med det. De vill förändra hela samhället på en gång. De är inspirerade av den här mannen: Karl Marx, från Tyskland. Marx har sagt att samhället är uppdelat i grupper: samhällsklasser. Och att olika samhällsklasser har olika mycket makt: de rika, som äger mark och fabriker – kapitalisterna, och de som inte äger något – arbetarklassen.

Kapitalisterna utnyttjar och förtrycker arbetarklassen. Därför, menar Marx, borde arbetarna göra revolution, ta makten och skapa en arbetarstat, som till slut ska leda till ett klasslöst samhälle, där allting ägs gemensamt. Det här kallas kommunism. De här radikala, revolutionära, socialdemokraterna, blir uteslutna ur det socialdemokratiska partiet. De bildar sitt eget parti: Sveriges socialdemokratiska vänsterparti.

Det här nya partiet börjar samarbeta med kommunisterna i Ryssland. De har tagit makten genom en revolution, och bildat det nya landet Sovjetunionen. Det ska visa sig bli en brutal diktatur. De som bildat det nya partiet i Sverige har svårt att hålla sams. Partiet byter namn, medlemmar slutar – eller blir uteslutna – och bildar nya partier.

Under en period finns det till och med två partier med exakt samma namn: Sveriges Kommunistiska Parti. När Andra världskriget bryter ut, utser riksdagen en regering med representanter från alla partier, utom kommunisterna. De får inte vara med i den här samlingsregeringen, eftersom de anses stå för nära Sovjetunionen. Efter kriget förändrar partiet sitt program, och slutar prata om revolution. Nu kan Socialdemokraterna tänka sig att samarbeta.

Socialdemokraterna rör sig åt vänster politiskt, och i utbyte får de kommunisternas stöd i riksdagen. Genom det samarbetet kan Socialdemokraterna behålla regeringsmakten i många år. Kommunistpartiet byter namn igen, till Vänsterpartiet Kommunisterna, och fortsätter att vara stödparti åt Socialdemokraterna. Numera säger de sig helt och hållet vara för demokrati. Men de behåller ändå kontakten med de kommunistiska diktaturerna i Östeuropa, Sovjetunionen och Nordkorea, som också ger dem ekonomiska bidrag.

Men så, 1989, förändras Europa snabbt. De kommunistiska regeringarna i Östeuropa faller samman, en efter en. Länderna går snabbt mot demokrati. Snart faller också regimen i Sovjetunionen. Det går inte längre att förneka förtrycket som förekommit där, och ordet “kommunist” blir allt svårare att försvara.

Vänsterpartiet Kommunisterna byter namn igen, och blir bara Vänsterpartiet. Gudrun Schyman blir partiledare 1993. Hon säger tydligt nej till den gamla revolutionära kommunismen. Partiet är fortfarande för jämlikhet mellan rika och fattiga; mot klassklyftor. Men kampen ska föras med demokratiska medel.

Dessutom lägger hon till en ny kamp: nu är också jämställdhet mellan män och kvinnor, feminism, en viktig fråga för partiet. Vänsterpartiet får mer stöd än någonsin. Tiden går, partiledare kommer och går. Partiet lägger till miljö och klimat som en av sina viktigaste frågor. Partiet fortsätter att stödja Socialdemokraterna i riksdagen, i utbyte mot att Socialdemokraterna accepterar några av Vänsterpartiets krav.

Men partiet ingår aldrig i någon regering. Vänsterpartiet har förändrats, från revolutionära till demokratiska. Men de är fortfarande inspirerade av Karl Marx sätt att se på samhället, med fokus på hur makten är fördelad mellan klasser, eller grupper. Man vill stödja de grupper som saknar makt, är mest förtryckta: fattiga, kvinnor, hbtq-personer och invandrare eller barn till invandrare. Idag heter Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar.

Hon, och partiet, vill alltjämt visa att de tar ställning för jämställdhet och rättvisa mellan grupper i samhället. Men samhället består av individer, som inte alltid passar in i de grupper som partiet pratar om. Att balansera rättvisa mellan grupper och rättvisa mellan individer är inte så enkelt. Det kommer att fortsätta vara en av Vänsterpartiets utmaningar inför valet 2022.