Kristdemokraterna

Tidigt 1960-tal. Sverige håller på att förändras. Folk har börjat säga "du", och inte "ni", till varandra. I skolan undervisas fortfarande ämnet kristendomskunskap, där eleverna lär sig om det som står i Bibeln. Men nu vill riksdagen förändra det ämnet till religionskunskap, alltså kunskap om många olika religioner.

En del tycker illa om den här förändringen. Lewi Pethrus, till exempel. Han är ledare i den kristna Pingströrelsen. Lewi Pethrus startar en namninsamling, för att protestera. Över två miljoner svenskar skriver på. Det är bra, men det räcker inte, tänker Lewi Pethrus och hans kamrater.

De tycker att politik handlar för mycket om pengar, industri och tillväxt: materiella värden! Vad har hänt med frågor om hemmet, familjen och varje människas eget ansvar och tillhörighet; mer andliga värden? Svensk politik behöver en kristen dimension, tycker de, och startar ett nytt parti: Kristen Demokratisk Samling – KDS. I en del frågor ligger KDS nära de borgerliga partierna: de är emot rätten att göra abort, de stöder USA i Vietnamkriget, och de vill införa friskolor. När det gäller andra frågor ligger de närmare partierna till vänster: de är engagerade i att hjälpa fattiga och utsatta i samhället, de tycker att Sverige ska ge bistånd till fattiga länder, och att landet ska ta emot fler asylsökande.

Och de vill att Sverige ska vara neutrala i konflikten mellan USA och Sovjetunionen, det kalla kriget. Men det går inte så bra i valen. Färre än två procent röstar på partiet, och det krävs fyra procent för att komma in i riksdagen. 1973 blir Alf Svensson från Jönköping partiledare. Men några fyra procent av rösterna får partiet fortfarande inte ihop.

1985 går KDS och Centern till val med gemensamma valsedlar, så att de kan räkna ihop sina röster. Nu får KDS ett mandat, och Alf Svensson tar plats i riksdagen. Han deltar i debatter och skriver massor med motioner. Han får uppmärksamhet, och blir populär, mycket mer populär än sitt parti. Samarbetet med Centern tar slut, och nu dröjer det ända till 1991 innan KDS kommer in i riksdagen igen.

Alf Svensson är kvar, och tar plats som minister i en borgerlig regering. Nu är KDS inte längre ett parti i mitten, utan ett tydligt borgerligt parti. Nu vill de få in mer kristna värderingar i skolan. Och det ska vara lättare för föräldrar att vara hemma själva med sina barn och välja bort förskolan; föräldrar som stannar hemma ska få ett vårdnadsbidrag. 1994 förlorar de borgerliga regeringsmakten, men KDS blir kvar i riksdagen.

De byter namn, till Kristdemokraterna, eller KD, och är under en period ett ganska stort parti. År 2004 avgår Alf Svensson, efter 31 år som partiledare. Göran Hägglund tar över. Under åtta år ingår Kristdemokraterna återigen i en borgerlig regering, som kallar sig Allians för Sverige. Under den här perioden införs lagen om samkönade äktenskap i Sverige. KD röstar som enda parti emot den nya lagen.

2015 utser KD en ny partiledare: Ebba Busch. Hon leder partiet än mer åt höger. Partiets tidigare så starka vilja att hjälpa flyktingar, har ersatts av en stram invandringspolitik. Det här blir en av partiets inre konflikter. Kristdemokraterna vill inte att staten ska bestämma så mycket över folk, utan låta familjer bestämma själva.

Partiet vill också att traditionell svensk kultur och judisk-kristna värderingar ska gälla i Sverige. De vill sänka skatterna, för att folket ska få mer pengar i plånböckerna. Då kan de konsumera mera, och på det sättet anser KD att fler jobb kommer skapas. KD vill att vård och äldreomsorg ska bli mycket bättre. De vill ha fler poliser och hårdare straff för flera olika brott. År 2021 anklagas partiledaren Ebba Busch själv för ett brott, grovt förtal, efter en omskriven husaffär.

Hon erkänner och döms till en villkorlig dom och dagsböter. Trots det har Busch stort förtroende hos sina väljare och blir kvar som partiledare. Om de borgerliga partierna vinner valet 2022, kommer KD bilda regering med Moderaterna.