
#MeToo

Uppgradera för mer innehåll
Sant eller falskt? #MeToo-rörelsen var bara populär i USA.
“Om du blivit sexuellt trakasserad eller utsatt för övergrepp, skriv 'me too' som ett svar på den här tweeten”. Det här skriver skådespelerskan Alyssa Milano på Twitter, 15 oktober 2017. Inom 24 timmar skrevs det över 500 000 twitterinlägg med hashtaggen #metoo. På Facebook användes hashtaggen av över 4,7 miljoner människor inom ett dygn. Majoriteten av de som skrev var kvinnor.
Idag har den använts miljontals gånger av människor i minst 85 länder, och nämnts i tiotusentals bloggar och tusentals nyhetsartiklar över hela världen. Och den används fortfarande. Det som fick Alyssa Milano att skriva sin tweet var en tidningsartikel. Hon läste om en mycket känd filmproducent i Hollywood som i mer än 30 år utsatt kvinnor för sexuella trakasserier och övergrepp. Det visade sig att många kvinnor inom filmindustrin hade upplevt sexuella trakasserier och övergrepp.
Och det blir snart väldigt tydligt att det inte bara är inom filmindustrin som sexuella övergrepp är vanliga. Men det var faktiskt inte Alyssa Milano som kom på begreppet "Me Too". Det skapades av en medborgaraktivist, Tarana Burke, 2006. Hon ville stötta svarta flickor och kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp, och visa dem att de inte var ensamma om sina upplevelser. Milanos inlägg gjorde dock begreppet MeToo allmänt känt. Över hela världen vittnade nu främst kvinnor, men även män, om sexuella trakasserier och övergrepp som de blivit utsatta för.
Hundratals kända människor stöttade MeToo och berättade sina historier. Flera kända manliga skådespelare, musiker, vetenskapsmän och politiker pekades ut som förövare. Många blev av med sina jobb. Vissa blev åtalade, några fängslade. Men de allra flesta som höjde sina röster och vågade dela sina erfarenheter var okända för världen.
De var: ingenjörer, lärare, flygvärdinnor, forskare, sjuksköterskor – mammor, döttrar, systrar, fruar och flickvänner. De berättade om allt från oönskade sexuella inviter och tafsande, till hur de blivit av med sina arbeten för att de inte gått med på att ha sex. Andra beskrev hur de blivit våldtagna. Historierna var många och de kom från människor i alla åldrar, såväl tonåringar som 90-åringar. För många kvinnor var det första gången de berättade, och blev lyssnade på.
Och många kvinnor som tidigare inte hade anmält att de blivit utnyttjade, vågade nu gå till polisen och anmäla. Många anmälningar har lett till åtal. Vissa länder har stärkt eller skrivit nya lagar mot sexuella trakasserier och diskriminering av kvinnor. Men det har också kommit en hel del kritik mot MeToo-rörelsen, framförallt mot hur media har skildrat den. Vissa anser att media har varit för snabba att hänga ut människor som sexuella förövare trots att det inte funnits bevis, utan bara vittnesmål.
I Sverige fälldes flera medier av Pressens Opinionsnämnd efter MeToo- artiklar med namn på människor som visat sig vara felaktigt utpekade som förövare. Falska anklagelser om sexuellt utnyttjande har förekommit, och i några fall har personer dömts för förtal, för att de ljugit. Forskare anser dock att sådana anklagelser är ovanliga. Det finns många olika åsikter om MeToo, men en sak är säker. Den där hashtaggen har öppnat upp folks ögon och visat hur många kvinnor som är och har varit utsatta för sexuell diskriminering, trakasserier och våld.