Antik dramatik: Kung Oidipus, Medea och Lysistrate

Känner du dig redo för lite skräck: Kanske en tragedi med några utstuckna ögon eller en mordisk mor skulle passa? Eller du kanske hellre vill se en komedi med kvinnor som försöker stoppa ett krig genom att sex-strejka? Ta då en tidsmaskin tillbaka till antikens Grekland och gå på teater där eller...gå till en teater i närheten, för de här pjäserna spelas fortfarande och ofta. De tre pjäserna? Kung Oidipus av Sofokles Medea av Euripides och Lysistrate av Aristofanes Det här är spännande historier men de har också andra saker som tilltalar oss idag.

Tänk dig att du inte visste att du levde med fosterföräldrar – som hittat dig i vildmarken. Och plötsligt fick veta att ditt öde var att döda din pappa och gifta dig med din mamma. Vad skulle du göra då? Kanske som Oidipus. Han flyr hemstaden för att komma undan sitt öde.

Det känns ju som det normala att göra. Men så tyckte inte grekerna. Att försöka fly ödet: ‘gudarnas vilja’, var att jämställa sig med gudarna och det kallades för högmod: hybris! Hybris var ett jätteviktigt begrepp i antikens Grekland. Och just därför går det så fel för Oidipus.

När han försöker fly ödet, så uppfylls det. För när Oidipus flyr hemifrån beger han sig till staden Thebe. På vägen råkar han i bråk och dödar en främling – utan att veta att det är kungen av Thebe – inte heller vet han att det faktiskt är... hans riktiga far! Senare i Thebe gifter Oidipus sig med kungens änka, drottningen Iocaste..

Ojoj, men kom ihåg att han inte visste att hon var hans mor, ELLER att det var han själv som dödat hennes man. Men Thebe plågas av en mystisk sjukdom och Oidipus måste rädda staden genom att hitta kungens mördare. När Oidipus till slut förstår att det är han som är mördaren och att han gift sig med sin egen mamma sticker han ut sina ögon. Men varför gör han det? Jo, för att visa att han äntligen förstår hur blind han varit; han försöker rena sig.

För att bli förlåten för sin hybris måste man rena sig inför gudarna. Oavsett om vi idag tror på Gud eller gudar eller inget alls, så kan vi känna igen oss i att vi inte alltid vill uppfylla allas förväntningar på hur vi ska göra eller leva. Så vi kan leva oss in i Oidipus historia. Vi vill också styra vårt eget öde. Men vi behöver ju inte sticka ut ögonen bara för det.

Och Medea då? Jo, hon hade lämnat sitt hemland och gjort allt för att leva med sin älskade, Jason. Men... hon fick reda på att Jason tänkte gifta sig med en prinsessa, Glauke. Som hämnd förgiftar Medea Glauke och dödar sina och Jasons söner.

Medea är den grekiska tragedi som spelats mest i modern tid. Idag tolkar många Medea som kritik mot ett mansdominerat och kvinnoförtryckande samhälle, ett patriarkat. Om Euripides verkligen menade att skildra kvinnors orättvisa situation är frågan, men han är väldigt bra på det. Och han gör det i andra pjäser också. I Lysistrate hade kvinnorna i Sparta och Aten tröttnat på kriget.

Ett krig som pågått i tio år när pjäsen skrevs. Lysistrate föreslår därför att de ska sexstrejka för att få slut på kriget. Det här är en pjäs med många sexuella skämt, där soldaterna tyngs av sina plågade, eh... organ. Lysistrate tolkas idag också feministiskt, och mot krig och våld.

Men Aristofanes beskriver faktiskt kvinnorna, utom Lysistrate, som om de bara vill ha sex, och behöver skyddas från sig själva. Inte speciellt feministiskt! Aristofanes var inte helle r särskilt fredsälskande, men alla greker var trötta på det här långvariga kriget. Oavsett vad pjäsförfattarna ville säga med pjäserna finns det mycket som vi kan ta till oss idag. Men det är förstås upp till dig hur du tolkar dem.