Dialekter och standardsvenska

Bamba, huvva, rullebör, hövve, krösamos, görbra och rabbis? Förstod du det där? Var det ens svenska? Ja, faktiskt. Det är svenska ord men inget av dem används i hela landet, utan bara i mindre områden.

Sådana här språkvariationer som bara talas i ett visst område kallas dialekt, eller mål. Ibland kan det handla om ord som bara används i en del av Sverige och är svåra att förstå i andra delar, men annars är det bara små skillnader mellan olika dialekter, som att samma ord kan uttalas på olika sätt. Till exempel ordet korv: Korv, körv, korv, kå:v. De svenska dialekterna kan delas in i fem olika grupper: Sydsvenska mål, götamål, gotländska mål, sveamål, norrländska mål. Ska vi ta och lyssna på dem?

Vi börjar i Södra Sverige. Vad är typiskt här för våra sydsvenska mål? Jo, här används skorrande r, u uttalas som o, a uttalas som aå, t i slutet av ord blir d. Skottkärra – rullebör, hunden – honden, tak – taåk, mat – mad. Typiska drag för götamålen är: Konsonanter försvinner i vissa ord.

Vissa L uttalas med tungan så bred som möjligt – det kallas tjocka L. I vissa ord ändras i till e och e till ö. Skulle – sulle, flicka – flicka, fisk – fesk, kyrka – körka. Det finns förstås några saker som är typiska för sveamål: T försvinner ofta i slutet av ord. Ord som slutar på r dras ihop med nästa ord. Ä kan bli e, ö liknar ett u.

Huset – huse, har dom – ha´rom, säkert – sekert, dörren – durren. I Norrland är några typiska drag att betoningen ofta ligger på första vokalen i ord, och sista bokstaven i ord kan försvinna. E-r försvinner ofta i slutet av verb. Umeå – Uume, han springer – han spring. Typiskt för gotländska mål är: e uttalas som a, e inuti ord blir ofta ei, a i slutet av ord blir e.

Nej – naj, skrev – skreiv, tala – tale. Varför är skillnaderna mellan dialekter så stora? Jo, det beror på hur naturen såg ut. Berg, sjöar, floder och skogar låg i vägen för att folk skulle kunna mötas över områdesgränserna. Ju mindre kontakt folken från de olika områdena haft med varandra desto fler skillnader är det mellan dialekterna.

Nu har vi talat om talspråk och inte skriftspråk. Finns det några dialekter i skriftspråket då? Nej. Ganska tidigt fick vi ett gemensamt skriftspråk för hela Sverige. Men det var först på 1600-talet som vi också fick ett officiellt gemensamt talspråk.

Ett språk som vi kallar... rikssvenska. Rikssvenska bestod från början av hur skriftspråket uttalades i Mälardalen och Stockholmstrakten. Men varför just här? Här fanns både riksdagen och kungahuset och här bodde en bildad samhällsklass som kunde läsa och uttala det som stod i böckerna.

Dialekterna som talades i Mälardalen påverkade rikssvenskan mycket, men det gjorde också ord och ordformer från andra dialekter, eftersom adeln nu flyttade in till huvudstaden från hela landet. Rikssvenskan och dialekterna förändras hela tiden. Gamla ord försvinner och nya börjar användas. Skillnaderna mellan dialekter har blivit mindre eftersom de flesta människor i Sverige idag har mycket mer kontakt med människor i andra delar av landet. Förr bodde de flesta kvar i hembygden hela livet.

Idag flyttar många till nya ställen. En annan orsak till att skillnaderna blir mindre, är att de flesta läser samma saker och ser samma serier och filmer på tv. Så nu när du har sett den här filmen kanske du börjar säga ord som... tjöta, stölli, i jåns, va mike jär klucku? Sluta tjöta nu.

Du är stölli!