Finska

Finska är ett av Sveriges nationella minoritetsspråk. Men hur kommer det sig att det finns så många av finskt ursprung i Sverige? Hur kom de hit? Jo, Finland har inte alltid varit ett eget land. Finland var förr en del av Sverige. Ända från 1100-talet, under medeltiden alltså, fram till år 1809.

Då blev Finland istället ryskt. Men den här historien börjar redan vid slutet av 1500-talet. Trots att Sverige och Finland är ett och samma land på den här tiden bor de flesta finnar i den finska östra delen och svenskarna i den västra, svenska delen. Den här svenske kungen, Gustav Vasa, inser att de svenska barrskogarna i Värmland och Dalarna växer alldeles för tätt. Det vore mycket bättre att få fram jorden under skogarna och använda den till odling.

Kungen beslutar att vem som helst får flytta hit om de arbetar med att göra jorden brukbar. Och det här är en av Gustav Vasas söner, Hertig Karl. Han blev så småningom kung Karl IX men just nu är han hertig över bland annat Värmland. Han vill gärna få hit fler invånare för han vill att fler ska betala skatt. För att göra det lockande att flytta hit lovar han att finnar som arbetar med skogarna ska slippa betala skatt de första åren.

Det här är den första stora flyttvågen av finnar västerut. De hugger ner träden i skogen och bränner sedan marken. På så vis blir jorden mer näringsrik och passar för åkerbruk. Att bränna av skogspartier på det här sättet kallas att svedjebränna. Och finnarna som kommer hit kallas för Svedjefinnar eller skogsfinnar.

I Savolax i Finland var de extra duktiga på just svedjebränning så det är många från den orten som flyttar nu. De tar med sig sin Savolaxdialekt. Eftersom svedjefinnarna bor ganska ödsligt i skogen, umgås och gifter de sig mest med andra svedjefinnar. Därför förändras inte deras kultur och språk så mycket på flera hundra år. Kulturen är full av tro på trolldom och naturreligion.

Trots att de är kristna ber de också till åskguden Ukko. Genom magiska ramsor, besvärjelser, som rör vardagliga saker bevaras också språket. Men 1842 kommer en ny lag. Den svenska folkskole-lagen. Alla barn ska gå i skolan och lära sig svenska. Även svedjefinnarnas barn.

Lärarna instruerar dessutom föräldrarna att inte prata finska hemma. De tror att det hjälper barnen att lättare lära sig Svenska. Under 1900-talet jobbar allt fler av svedjefinnarna utanför hemmet och deltar i det svenska samhället. Barnen lär sig sig inte längre finska hemma på samma sätt. De flesta blir tvåspråkiga.

Men de bevarar ändå mycket av sina traditioner. På nittonhundratalet kommer andra stora flyttvågen av Finnar till Sverige. Det är under andra världskriget 1939-1945. Nu skickas mer än 70 000 finska barn till Sverige för att slippa kriget i Finland. De kommer utan sina föräldrar och får bo i fosterhem.

Ungefär 7000 av dem stannar kvar efter krigets slut. Men den allra största gruppen finnar kommer till Sverige under 1950, -60 och -70-talen. Nu behöver Sverige arbetskraft: industrierna går på högvarv och svenskarna räcker inte till. Samtidigt är det fattigt i Finland efter andra världskriget och det är svårt att hitta jobb där. 1954 bildar de nordiska länderna en union för att nordiska medborgare ska kunna resa mellan länderna utan pass.

Många finnar tar chansen att resa över gränsen till Sverige för att söka arbete. De flesta får jobb i Göteborg eller Stockholm. Så det är inte konstigt att så många som 300 000 personer talar finska i Sverige idag.