Samiska: Forntid till 1600-tal

Oj, vad kallt det är. Det ligger is över hela norra Europa. Det är istid. Ingen kan bo här. Men så – för ungefär 10 000 år sen – drar sig isen tillbaka.

Och titta där. Där kommer det ju människor gående. En grupp från öster och en grupp från väster. Det är stenålder och de jagar och samlar bär och annat ätligt där isen dragit sig undan. Efter ett tag börjar de ägna sig åt renskötsel.

Renen blir deras viktigaste djur. Från renarna får de skinn och päls, kött, senor till tråd; och horn som de snidar till allt möjligt. För ungefär 2200 år sedan har de här två grupperna hängt ihop så mycket att de blir till ett enda folk: samerna. Och här har samerna bott ända sedan dess. I de norra delarna av det som en vacker dag ska komma att bli Sverige, Norge, Finland och Ryssland.

De kallar sitt land för Sapmi. Eftersom samerna bodde här före alla andra så säger vi att de är en ursprungsbefolkning. Precis som ursprungsbefolkningarna i Amerika, Grönland och Australien. Samerna är länge ensamma om att bo här uppe i norr. Renarna behöver olika betesmarker beroende på om det är sommar eller vinter.

Därför flyttar samerna varje vår och höst. När de reser runt bor de i ett slags tält som kallas: kåta. Samerna har kontakter med folk söderifrån. Vid år 700 - det är ungefär 100 år före vikingatiden - träffar samerna en grupp nordbor som bor här. Men pratar de samma språk då?

Nej. Samerna pratar ett språk som uppstått vid Uralbergen i Asien. Det hör till den Uraliska språkfamiljen och är släkt med finskan - det hör till den finsk-ugriska språkgruppen. Nordborna pratar ett språk som hör till den indoeuropeiska språkfamiljen. Det kallas för urnordgermanska och hör till den germanska språkgruppen.

Samerna lär sig av nordborna och lägger till en del av deras ord till sitt. De blir lånord. De flesta av de här orden handlar om boskapsskötsel och jordbruk men några rör också båtar och sjöliv. På 1100-talet är vikingatiden slut. Norden blir kristet.

Men inte samerna. De håller fast vid sin religion. Osynliga andar, förfäder och krafter i naturen kan påverka de levande. Sådan religion kallas schamanism. Världen har tre delar: himlen, jorden - där människorna bor - och underjorden - där de döda bor.

Alla tre delarna har sina egna gudar och andeväsen. Det är möjligt att resa mellan världarna. De som gör det, är en slags religiösa ledare: nåjderna. För att få sin ande att resa mellan världarna, eller till andra länder på jorden, spelar nåjderna på sådana här shamantrummor. På trumman finns symboler för de tre världarna.

Trumljuden gör att nåjderna hamnar i en slags djup meditation – trans - och upplever det som att deras ande reser någon annanstans. Vissa platser i naturen är mer heliga än andra. Såna här stora stenar med speciellt utseende till exempel, sejtar. Varje gång samerna har haft en lyckad jakt offrar de en del av fångsten vid en sejte. De gör det för att nästa jakt ska bli lika lyckad som den här.

Under medeltiden är Samerna mer eller mindre ensamma i Sapmi. Men det här kommer att ändra sig på 1600-talet.