Jiddisch

Det är år 70. Och här, i en del av romarriket, bor judarna. De talar ett språk som heter arameiska och använder ett annat språk, hebreiska i religiösa sammanhang. Judarna försöker göra uppror mot romarna. De misslyckas.

Romarna bränner ner staden Jerusalem och kastar ut judarna ur riket. Många flyr till Spanien och så småningom vidare norrut. På vägen plockar de upp ord från spanskan och franskan. På niohundratalet bor många judar här, I det land som på den här tiden kallas det Tysk-romerska riket. Här börjar judarna tala tyska.

Vid 1000-talets början strider kristna riddare mot muslimer i Jerusalem - det kallas korståg. Men riddarna mördar också judar i Europa. Judarna flyr österut, till Polen och Ryssland där man talar slaviska språk. Och nu händer något; ett nytt språk föds. Det här språket blandar: Tyska ord - för vardagslivet hebreiska ord - för religiösa sammanhang, några spanska och franska ord och slaviska ord - speciellt för mat.

Språket kallas jiddisch. Namnet kommer från ordet “Jid” - jude. De första judarna kommer till Sverige på 1500-talet. Vi vet inte mycket om dem. Däremot vet vi att på 1600-talet måste alla judar som vill stanna i Sverige överge sin religion och bli kristna.

På 1770-talet bjuder Gustav III in judar till Sverige - han tycker de verkar flitiga. Nu får judarna behålla sin religion, men arbetslivet här är hårt styrt av organisationer för varje yrke: skrån. Bara skråanslutna har rätt att jobba inom yrket och judarna är inte anslutna. För att de inte ska konkurrera med skråna skrivs år 1782 nya regler; Judereglementet. Judarna får bara bo och jobba i tre svenska städer: Stockholm, Göteborg och Norrköping.

Här tillåts de äga fabriker och skeppsrederier, jobba med handel eller vissa hantverk. 1815 debatterar riksdagen judarnas rättigheter. Det är en mycket rasistisk debatt: Judarna anses ohederliga och deras handel påstås förstöra landets ekonomi. Debatten leder till att inga nya judar får flytta till Sverige. De får bara gifta sig med andra judar och de som utvandrar måste lämna kvar en tredjedel av sina ägodelar.

På 1830-talet sprids nya idéer i Europa. Idéer för individens rätt till frihet och mot att staten lägger sig i individens privatliv: Liberalism. Folk protesterar mot skrånas makt. Alla ska få jobba med vad de vill och alla är lika mycket värda; även judarna. 1838 upphävs judereglementet - judarna får jobba och bo var de vill.

Lite senare, i Ryssland 1881, mördas den ryska tsaren Alexander II. En socialistisk terrorgrupp spränger honom i luften. Men judarna får skulden. De förföljs och mördas. Många flyr då från Ryssland.

De flesta till USA - några till Sverige. Vid 1900-talets början får judarna i Ryssland skulden för allt möjligt; de förföljs återigen - och flyr. På grund av förföljelserna dubbleras den judiska befolkningen i Sverige mellan 1880 och 1930. Från 3000 till 6000. Under andra världskriget mördas över sex miljoner judar i nazisternas koncentrationsläger.

Ungefär 10 000 räddas till Sverige. 12 miljoner människor talade jiddisch i Europa före andra världskriget. Idag är det bara 4 miljoner som gör det – i hela världen. I Sverige bor 25 000 judar – av dem talar 4000 jiddisch. Jiddisch skrivs med hebreiskt alfabete och från höger till vänster.

Men Jiddisch hör till en annan språkgrupp än hebreiskan. Eftersom det innehåller många tyska ord räknas det till de germanska språken i den indoeuropeiska språkfamiljen. Precis som svenskan. I Sverige talas jiddisch mest vid traditionella högtider. Men jiddisch har också lagt till moderna ord.

Som ordet för snabel-a: Schtrudl. Det kommer från ett tyskt ord för en hoprullad äppelkaka. Så Jiddisch utvecklas och tack vare att det är ett nationellt minoritetsspråk får det hjälp att överleva i Sverige.