Substantiv

Har du tänkt på hur många ord det finns i ett språk? På många språk innehåller ett vanligt lexikon mellan 100 000 och 200 000 ord. Här kommer några av dem. Är du beredd? Blåbär. Snubbla.

Fåtölj. Glad. Vetemjöl. Alldeles. Äta. Gul.

T-shirt. Fjorton. Titta på orden i mitten, innanför cirkeln. Kan du se vad de har gemensamt, och vad som skiljer dem från orden utanför cirkeln? Pausa filmen, och försök beskriva vad orden i mitten har för egenskaper som orden utanför inte har.

Orden i mitten är liksom… grejer. Det är ord som sätter namn på det vi har omkring oss. De är ett slags etiketter. Såna etikettord kallar vi för substantiv. Substantiv är en kategori av ord, en ordklass.

Det finns många ordklasser, men substantiv är den största, den som har flest ord. De första ord som ett spädbarn lär sig är ofta substantiv: mamma, lampa, nalle. Första gången du får syn på något du aldrig sett förut, kan du säga: “Vad i hela världen är det där för nåt?” Och kanske svarar någon: “Det där? Det är ett blåbär!” Då vet du att ordet "blåbär" är ett substantiv. Blåbär, fåtölj, vetemjöl och T-shirt är definitivt substantiv – ord som sätter etiketter på saker som finns, saker du kan tappa på tån eller packa in i en bil och ta med dig när du flyttar.

De är enkla, konkreta, substantiv. Ingen risk att du misstar de för en annan ordklass. Men, en del substantiv är lite lurigare. Testa de här: Födelsedag, ansvar, rädsla, morgon, vänskap, inledning. De här orden är inte direkt saker.

Men som ord uppför de sig ändå på samma sätt som om de var grejer: Du kan ha en födelsedag, få mera ansvar, bli av med din rädsla. ...så i grammatiken är de substantiv. Vill du vara lite tjusig kan du kalla dem för abstrakta substantiv. Abstrakta substantiv skiljer sig från de konkreta genom att de inte har någon fysisk materia. Men vänta nu! Titta på de här två orden.

Glad och rädsla. Hur kan ett vara utanför ringen och ett innanför? Båda handlar ju om hur man kan känna sig? Nja, nu måste vi vara lite petiga. När du sätter ett namn på en känsla, då är det namnet ett substantiv.

Kanske har du just nu en känsla som du benämner med något av de här substantiven: Nyfikenhet. Förvirring. Rädsla. Förvåning. Men du kan också beskriva din känsla, utan att använda ett substantiv.

Testa att avsluta meningen “jag känner mig…” Jag känner mig... Nyfiken Förvirrad, Rädd, Förvånad De orden är adjektiv, men dem kan vi prata om en annan gång. Om du har hittat ett ord, och vill få det ordet att avslöja för dig om det är ett substantiv eller inte, kan du göra så här: Sätt något av de här orden framför ordet: "en", "ett" eller "massor med". Om något av dem funkar bra, så är det förmodligen ett substantiv du har hittat. En rädsla.

Ett erbjudande. Massor med sand. Helt klart substantiv, alla tre. Det här ordet däremot: "rädd"… En rädd? Ett rädd?

Massor med rädd? Nej, "rädd" är inte ett substantiv. Substantiv sätter namn på sånt vi har omkring oss: människor, djur, föremål, känslor, material, företeelser... Substantiv kan vara grejer som finns rent fysiskt – konkreta substantiv – eller grejer som inte finns i den fysiska världen – abstrakta substantiv. Substantiv, det är grejer det.