Substantiv: Genus

Det kan vara ganska svårt att lära sig ett helt nytt språk. En av de saker som är svårast med att lära sig svenska har med svenskans substantiv att göra. Alla substantiv tillhör nämligen en hemlig klubb. Eller, de är med i en av de två olika substantivklubbarna. När du skall använda ett substantiv behöver du veta vilken av klubbarna just det här substantivet är med i.

För det avgör bland annat vilket av de här två små orden du skall välja: En. Ett. De här små orden visar vilken av klubbarna ett substantiv hör till. Vi kallar dem obestämd artikel. När du använder ett substantiv behöver du veta vilken av klubbarna substantivet är med i och välja den artikel som hör dit. Är du van vid svenska hör du direkt vilken av de två obestämda artiklarna som passar: En ros Ett sjö En träd Ett lejon Nää, ett par av dem var fel va?

Vi byter plats på de två mittersta: En sjö. Ett träd. Sådärja, nu står orden sorterade efter vilken klubb de är med i. Men varför är det så här? Varför är substantiven i två olika klubbar?

Jo, det är lite som kön. Precis som människor ibland sorterar in sig i män och kvinnor, sorterar substantiven också in sig efter kön, eller genus. För länge sen hade de svenska substantiven tre genus att välja på. Manligt, eller maskulinum. Kvinnligt, eller femininum.

Och neutralt genus, neutrum. Substantiv som båt och stol ingick i den manliga klubben: maskulint genus. Medan substantiv som sol, klocka och människa hörde till den kvinnliga klubben: feminint genus. Och så fanns det ett neutralt genus, för substantiv som träd, lejon och barn. Men med tiden tröttnade substantiven på att göra skillnad på maskulin och feminin.

Så de två klubbarna slog ihop sig och bildade en gemensam och började kalla sig utrum. Så idag har svenskan två genus: utrum och neutrum. Till varje genus hör en bestämd artikel och en obestämd artikel. Så här: En den Ett det Om du tycker att begreppen utrum och neutrum är lite för klumpiga kan du kalla dem för n-genus och t-genus. Det går precis lika bra.

Om du stöter på ett substantiv och inte vet vilket genus det tillhör, gissa på n-genus. Då har du 75 procents chans att gissa rätt, för de allra flesta svenska substantiv har n-genus. Särskilt ord som beskriver människor och en del av de lite smartare djuren är oftast av n-genus: En... kvinna, man, flicka, pojke, chef, läkare, hjälte, häst, hund, katt, björn, älg, tiger. Fast det finns några undantag också: barn, lamm, geni, vittne, bi...

Ett... Så den här regeln gäller tyvärr inte alltid. Och så många andra regler finns det inte heller... Men vänta här, tänker du kanske nu. Vi sa ju att maskulin och feminin inte finns kvar.

Men vi väljer ändå pronomen utifrån de könen, eller hur? Så här till exempel: Här kommer en kvinna. Hon går långsamt. En pappa handlar mat. Han glömde mjölken.

Titta på hunden. Den fryser så den skakar. Ja, och om du råkar känna den där hunden och vet att den är en tik, då kanske du säger så här: Titta på hunden. Hon fryser så hon skakar. Däremot skulle vi aldrig säga: Här kommer en kvinna.

Den går långsamt. En pappa handlar mat. Den glömde mjölken. För, om vi vet vilket biologiskt kön en människa eller ett högre stående djur har använder vi det för att välja pronomen. Men inte när vi väljer bestämd eller obestämd artikel.