Hem
Uppgifter
Bokmärken
Satser: Huvudsats och bisats
Uppgradera för mer innehåll
Meningar måste alltid bestå av två satser. Sant eller falskt?
Hunden skäller. Mina öron gör ont. Hunden skäller högt. Så högt låter det väl inte? Lingos meningar är ganska korta och enkla.
Vi tittar närmare på en av dem. Hunden skäller. Det här är en mening. När vi skriver känner vi igen meningar på att de börjar med stor bokstav och slutar med punkt, utropstecken eller frågetecken. En mening är hel i sig själv, den saknar inte något för att vi ska förstå den.
Den är grammatiskt komplett. En mening kan vara kort...eller lång. Hunden skäller så väldigt högt att Lingo får ont i öronen och måste hålla för dem, men ekorren bryr sig inte. Långa meningar består oftast av mindre delar, som också hänger ihop grammatiskt, och skulle kunna fungera som egna meningar. De här delarna kallas satser.
I den här meningen finns bara en sats. hunden skäller Men i den längre meningen finns... fyra. En sats behöver nästan alltid innehålla åtminstone två olika delar. Satsdelar.
Den ena satsdelen beskriver vad som händer, eller vad satsen handlar om. Den andra satsdelen beskriver vem, vad eller vilka som gör något. Den här delen av satsen beskriver vad som händer: Skäller Och vem, vad eller vilka som gör det, är: Hunden Tillsammans bildar de satsen: Hunden skäller. Satser kan också vara både korta och långa. Den fina, lurviga hunden skäller verkligen jättehögt.
De båda satsdelarna är längre, men beskriver fortfarande samma sak: vad som händer, och vem som gör det. Det finns två sorters satser. Hunden skäller Är en sats som kan stå för sig själv. En huvudsats. En huvudsats kan fungera som en fullständig mening.
Men det kan också finnas mer än en huvudsats i samma mening Hunden skäller och Lingo får ont i öronen. Hunden låter jättehögt, men ekorren sover. Kolla här. De här små orden: och, men är ord som binder ihop olika huvudsatser med varandra. Konjunktioner.
Tar vi bort dem, får vi två självständiga meningar. Hunden skäller. Lingo får ont i öronen. Hunden låter jättehögt. Ekorren sover.
En huvudsats kan alltså alltid bli en egen mening. Så, nu vet vi vad en huvudsats är. Men det finns andra satser... Här är en ny mening med två satser. Hunden skäller så att Lingo får ont i öronen.
Vi delar upp dem. Men...den här satsen kan väl inte stå för sig själv? ...så att Lingo får ont i öronen Varför får Lingo ont i öronen? Utan första halvan av meningen, vet vi inte det. Det här är ingen huvudsats. Det är en bisats.
En bisats är en del av en huvudsats, och måste därför vara inuti huvudsatsen för att vi ska förstå hela meningen. Vi tittar på en bisats till eftersom den sover. Vem är det som sover? Vad betyder sovandet? Vi vet inte.
Men om vi stoppar in bisatsen i en huvudsats… förstår vi meningen. Ekorren verkar inte vara rädd, eftersom den sover. Men...vad händer nu? trots att hunden skäller Det här är ju en bisats till. Var ska den in?
En bisats kan faktiskt finnas i en annan bisats. Såhär Ekorren verkar inte vara rädd, eftersom den sover trots att hunden skäller. Bisatser kan också finnas i början av huvudsatsen. Fastän hunden skäller så högt sover ekorren Binder man ihop satser får man ett bättre flyt. Eller hur, Lingo?
Lingo - Jag hör inte för att hunden skäller!