Satsdelar: Subjekt och predikat

Då hördes steg… och ett ylande läte… Maria berättar en spökhistoria. Den här meningen består av en grupp ord som kan stå för sig själva, och som hänger ihop grammatiskt. En sats. Satser är uppbyggda av olika delar som alla har en funktion i satsen. Satsdelar.

Vi tittar närmare på hur en sats är uppbyggd. för att göra det undersöker vi vilka delar som är med, och hur de fungerar ihop. Det kallas att ta ut satsdelar. En satsdel är viktigare än alla andra. Predikatet.

Predikat innehåller alltid ett ord som oftast uttrycker en handling eller aktivitet av något slag. Ett verb. Här är några verb: Berätta, skrämma, lyssna, vara, bli För att hitta predikatet i en sats, ska man alltså leta efter verbet. Om det är svårt att hitta verbet, kan man fråga sig: vad händer? Maria berättar en spökhistoria.

Vad händer? Berättar Där har du predikatet! Ibland hänger verbet ihop med småord, som också är en del av predikatet. Maria hittar på en historia Vad händer? Hittar på Det här lilla ordet hänger hop med verbet.

på Det är en partikel. ibland kan det till och med finnas flera verb i predikatet, som i den här satsen, där det finns fyra: Lingo skulle vilja försöka skrämma Maria. Ibland kan ett predikat vara hela satsen. Sitt! Men nästan alltid behövs en satsdel till.

Den beskriver vem, vad eller vilka som satsen handlar om. Subjektet. Subjektet är oftast den som gör det som predikatet beskriver. Maria berättar en spökhistoria. Du hittar subjektet lättast genom att fråga vem, vad eller vilka som gör det som beskrivs i predikatet.

Vem berättar? Maria Ibland är subjektet inte någon som gör något, utan den som något händer med. Lingo blir rädd Frågan fungerar ändå: Vem blir rädd? Lingo. Här är några fler satser: Att berätta spökhistorier är spännande.

Vad är spännande? Att berätta spökhistorier Att Lingo skulle bli rädd förstod inte Maria. Vad förstod inte Maria? Att Lingo skulle bli rädd Den långa och kusliga spökhistorien skrämmer Lingo. Vad skrämmer Lingo?

Den långa och kusliga spökhistorien Subjekten i de här exemplen är ganska olika, eller hur? Ett subjekt kan vara ett substantiv tillsammans med de ord som hör till det. Då är det en nominalfras Subjektet kan också vara ett namn, eller ord som ersätter namn - pronomen. Men det kan också vara ett uttryck med verbet i grundform - en infinitivfras. Eller en sats som inte kan fungera på egen hand - en bisats.

Det som alla subjekt har gemensamt är att de hör ihop med ett predikat, och besvarar frågan vem, vad eller vilka? Oftast är subjektet en lika viktig del av satsen som predikatet. Det är så pass viktigt att vi faktiskt lägger till ett subjekt även där det inte borde finnas något. Det regnar. Vem regnar?

Regnet? Nja... I svenska behövs ett subjekt för att satsen ska vara grammatisk. Därför lägger vi till ett “tomt” subjekt. Ett platshållarsubjekt.

Det behövs inte i många andra språk. Hallå, skräm inte min kompis. Spöket försvann! Spöket - subjekt. Försvann - predikat.

Skrämmande enkelt!