Adjektivens kongruens

Lina spelar en jätteviktig match idag. Hon är snabb, stark och glad. De här orden beskriver hur substantivet- alltså flickan eller Lina är. Ord som beskriver substantiv kallas adjektiv. Adjektiven ändrar form, böjs, för att passa till substantivet.

Det kallas: Kongruensböjning Lina har på sig en tröja, ett pannband och två handskar. Färgen är grön. Vi böjer grön på olika sätt beroende på vilket substantiv det beskriver. Såhär: En grön tröja Ett grönt pannband Två gröna handskar Substantiv som vi säger en framför har en form som heter: n-genus. Det kallas också: Utrum Till exempel: en tröja, en bil, en båt.

Om substantivet har N-genus - Utrum alltså – böjs adjektivet inte utan behåller sin grundform. Grundformen slutar ofta på N, men inte alltid. Men substantiv som vi säger ett framför har en genusform som heter: t-genus. Som också kallas: Neutrum Om substantivet har T-genus –neutrum slutar adjektivet alltid på t. Även när grundformen inte slutar på n. Men vad är det här?

Två hamstrar. Gulliga va? Hamstrarna är gulliga Varför lägger vi till ett a i slutet på adjektivet? Är det bara för att hamstrarna slutar på A? Nej, titta på Linas handskar. De slutar inte på a men är ändå gröna.

Adjektiven slutar på A för att både handskarna och hamstrarna är flera; plural. Titta vad som händer nu. Det heter alltså En grön boll. Men det heter också Linas gröna boll. Varför lägger vi till ett a i slutet nu?

Det är ju bara en boll. Jo, det handlar om ägande. Det är Linas boll. Men tänk om det fanns flera gröna bollar och Lina måste välja vilken hon vill ha. Då får substantivet, ny form - bestämd form.

Och då ändras adjektivet för att passa det. Den gröna bollen. Adjektiven böjs alltså efter substantivets antal, genus, ägande eller bestämd eller obestämd form. Motståndarlaget spelar oschysst. Tommy och Selma är väldigt missnöjda med matchen.

Ja, just det. Missnöjda. De är ju två, så det är plural och då ska adjektivet sluta på ett a. Men i tidningen dagen därpå står det att publiken var missnöjd. Vad är rätt?

Missnöjd eller missnöjda? Publiken är singular. Det borde heta missnöjd. Men publiken består av väldigt många personer. Så då borde det väl heta missnöjda?

Båda meningarna är faktiskt rätt. Missnöjd handlar om publiken som en enhet – det är singular. Och missnöjda handlar om individerna i publiken, och de är ju flera, plural. Men nu behöver inte Selma och Tommy vara missnöjda längre. Lina räddar det sista målet och hennes lag vinner matchen.

Publiken är glad! Tommy och Selma är glada. Och åh vilket glatt leende på målvakten.