Svenskt teckenspråk: Hur man tecknar

Siver använder svenskt teckenspråk hemma och i skolan. Det är ett minoritetspråk som uppstått i Sverige, och som talas där. Svenskt teckenspråk är ett språk där man kommunicerar med hjälp av händerna och synen, istället för med rösten och hörseln. Annars är tecknade språk inte så värst annorlunda från talade språk: Precis som orden i talade språk, är tecken i teckenspråk symboler för någonting. De har en form, t.ex. “hund”, och en betydelse.

Man brukar kalla de ord eller tecken som finns i ett språk för språkets lexikon. Ett tecken i svenskt teckenspråk består av flera delar: en form på handen, handform (t.ex. FLATHAND); en rörelse (som KLAPPAR), en särskilt plats, på eller framför kroppen (t.ex. BENET). ...i det här fallet blir det tecknet HUND. Till varje tecken hör också en rörelse med munnen, en munrörelse.

Ofta liknar munrörelsen hur munnen ser ut när man säger ordet på talad svenska, men inte helt. Och inte alltid – vissa tecken har en munrörelse som bara finns i teckenspråket. Munrörelsen är en viktig del av tecknet i svenskt teckenspråk. Det finns flera tecken som är helt likadana bortsett från munrörelsen, t.ex. tecknen SKOLA, [...] PLUGGA [...] och LÄSA.

Resten av ansiktet och olika huvudrörelser har också viktiga språkliga funktioner. Samtidigt som man uttrycker något med händerna, kan ögonbrynen, ögonen, vart blicken riktas, munnen, kinderna, näsan, huvudrörelser och överkroppen ha en minst lika viktig betydelse, som olika grammatiska funktioner. De kan helt förändra vilken typ av mening man uttrycker. De kan till exempel visa att man ställer en ja/nej-fråga, eller en frågeordsfråga, som vem, var varför och hur. Eller helt enkelt fungera som ett “inte”, alltså att man negerar meningen, uttrycker motsatsen.

Och en massa annat. Kan man se vad ett tecken på teckenspråk betyder? Nej, egentligen inte. Vissa tecken liknar det som tecknet beskriver. De är ikoniska.

Tecknet kan till exempel likna saken eller aktiviteten som det beskriver. Men oftast behöver man redan veta vad tecknet betyder för att kunna se likheten. Andra tecken har ingen koppling alls mellan tecknet och det som tecknet beskriver – de är godtyckliga, eller arbiträra. För en icke-tecknande är det därför omöjligt att förstå svenskt teckenspråk. ... För att bokstavera på svenskt teckenspråk använder man det svenska handalfabetet.

Där motsvarar varje tecken en bokstav, och det används för att bokstavera namn, eller ord som det inte redan finns tecken för, som lånord. Svenskt teckenspråk är inte tecknad svenska. Det finns tecken som det inte finns ord för på svenska, eller där det inte finns någon exakt översättning. Ordföljden kan också skilja sig åt. Det är helt enkelt stora skillnader både i ordförråd, och i hur språket är uppbyggt.

Men hur gör man för att viska? Skrika, vara ironisk, uttrycka förvåning eller tvivel? Sånt använder man ju röst betoningar och språkmelodi för att uttrycka på talade språk. Allt det där går att göra på teckenspråk med, men med ansiktet, huvudrörelser, eller med små förändringar i hur tecknen görs. Ibland är Siver och Selma extra glada att de kan teckna med varandra.

ill exempel i högljudda miljöer, som en konsert eller på ett stimmigt kafé där alla hörande måste skrika till varandra; här kan Siver och Selma lätt prata med varandra ändå.