Hur batterier tillverkas

Åh nej, batterierna i fjärrkontrollen tog slut igen! Jag vet hur man kan göra ett batteri av en citron! Jag sätter bara i en spik och ett kopparmynt i citronen, kopplar ihop dem med en sladd och ... tadaa! Den här lysdioden visar att det funkar.

Titta, den lyser! Mmm, fint, men det hjälper inte mig. Eller hade du tänkt trycka in hela den där i fjärrkontrollen? Kanske inte ... men jag undrar hur vanliga batterier fungerar ...

Vi tar en närmare titt på Leons anordning för att förstå hur den fungerar som ett batteri. Spiken, som är gjord av zink, är den negativa elektroden i batteriet – anoden. Kopparmyntet är den positiva elektroden – katoden. Fruktsaften inuti citronen fungerar som en elektrolyt. När anoden av zink och katoden av koppar är sammankopplade med en sladd, och i kontakt med citronsaftens elektrolyt sker en kemisk reaktion.

Reaktionen får elektroner från anoden att röra sig till katoden. Det ger tillräckligt mycket ström för att driva en liten lysdiod. De flesta vanliga batterier består av samma delar: en anod, en katod och en elektrolyt, anordnade på ett liknande sätt. Men utan någon färsk frukt, förstås! De flesta batterier vi använder till vardags behöver vara lätta att flytta.

De behöver också kunna passa in i och driva apparater som fjärrkontroller, cykellampor och kameror. Så hur tillverkas de här batterierna? Tillverkningen börjar vanligtvis med en bit stålplåt, formad till en cylinder. I en annan del av fabriken tillverkas batteriets katod. Den består vanligen av två kemiska ämnen: mangandioxid och grafit.

Stora mängder av de här kemikalierna blandas med en elektrolyt. Blandningen pressas sedan ihop till små ringar – förformar. Förformarna staplas ovanpå varandra inuti batteriets hölje av stål och utgör katoden. I nästa steg kläs insidan av ringarna med en avskiljare – en separator. Den består oftast av papper eller något annat poröst material, indränkt i en elektrolytvätska.

Separatorn ser till att katoden och anoden inte kommer i kontakt med varandra. Om de gjorde det, skulle batteriet inte fungera! Med separatorn på plats, kan anoden placeras inuti batteriet. Anoden består till största delen av zink. Zinkpulver blandas med en elektrolyt och bildar en tjock massa – en zinkgel.

Zinkgelen placeras i mitten av batteriet, omgiven av separatorn. Nu är batteriet redo att tillslutas. En tätning av plast sätts in i batteriet. Det lämnas utrymme så att gelen kan utvidgas, och för gaser som skapas vid den kemiska reaktionen. När tätningen väl är på plats trycks en lång mässingsspik igenom tätningen, in till mitten av batteriet där zinkgelen finns.

Spiken kallas för en strömledare; den leder elektroner från anoden. När batteriet väl är på plats i en apparat, leds elektronerna genom kretsen så att de når katoden. Batteriet är nästan färdigt! Allt som behövs nu är stålplattor på toppen och botten, en märkning med information om batteriets typ, storlek och tillverkare, och plus- och minusmarkeringarna! Det sista steget är en kvalitetskontroll, för att garantera att batteriet fungerar som det ska.

När det har godkänts kan batteriet förpackas, fraktas till affären och användas i apparater, som fjärrkontrollen!